onsdagen den 30:e december 2009

09/10

Det blir ingen årssammanfattning i år, jag är för lat just nu och ikväll är sista chansen.
Det får räcka med att 2009 var tusen miljoner gånger bättre än 2008.

Imorgon far jag till Hufudstaden för att fira nyår på ricko med Emma. Bli inte förvånade om vi ägnar alldeles för lång tid åt att gnälla för att vi inte befinner oss på andra sidan Nordsjön men delad sorg är iallafall hälften så stor.
Och jag är en väldans massa pepp trots allt. På sällskapet, på att vi ska se Jane Eyre på Dramaten och över ovissheten om vad vi ska hitta på efteråt.

Walking on water (the solid state)

Idag var dagen min inre hockeyspelare plockades fram igen och vi åkte skridskor med Sutina på en bandyplan hela förmiddagen.
Klart det var bra.
Fina barndoms- och tonårsminnen som återupplevdes, check.
Den där upptäckten att kroppen fortfarande kan åka, check.
Clementin och varm choklad - matsäck, godast i världen för att man äter ute, check.
Inga frusna fingrar och tår men drakandedräkt och uppfriskande kyla, check.
Några skär på nyspolad is, check.

Ett pris fick jag betala förstås, bestående av värkande fötter och muskelgrupper som legat i dvala för länge. Nu blir det värmepåsar för hela slanten ikväll, så det går någorlunda att röra sig imorgon.

tisdagen den 29:e december 2009

söndagen den 27:e december 2009

A new obsession

Snölyktor.
There is a light that goes out.

Hemstadshumor som ingen annan fattar. Kanske.

Uppsnappat en dag på stan när en pojke i tioårsåldern passerades:

- Nu skulle det sitta fint med en kebab.

Så mycket Jönköping.

#345

En av höjdpunkterna med att vara i Sverigehemmet är hur jäkla gott ALL mat smakar.

I boken Theif of Time dyker Audiotorer upp som på ett ungefär är Universums byråkrater. De hatar det oförutsedda kaoset rörliga världar ger upphov till och genomför därför en plan för att stoppa tiden. För att lyckas skapar de sig mänskliga kroppar och, för att komma till poängen, dör av njutning och smaksensationer när de äter något för att chocken när - framförallt choklad - träffar munnen blir för stor.

Riktigt så illa är det inte i mitt fall, men första gången jag åt något så enkelt som hönekaka med margarin och hyvlad ost gick det rysningar längs ryggraden. Varenda måltid är en sinnessensation av smakexplosioner.

lördagen den 26:e december 2009

Hemvändarkvällen

Jag gick till Bongo, såklart, det finns inte riktigt någonannanstans värt ett besök. Det var sig likt förutom att antalet kända ansikten var färr än väntat vilket var lite trist. Men jag ska dit ikväll igen, kanske dyker fler upp då.
Två bekanta påpekade att jag pratar med lite accent och även om jag inte märker något själv det gör mig lite glad, att året lämnat fler spår än en Rough Trade-kasse som är det enda som får London att kännas verkligt annars.
Ägnade större delen av kvällen åt att dansa till mestadels svensson-indie-hittar och det var faktiskt alldeles underbart. Jag hade glömt hur roligt det är när folk hoppar så att golvet skakar till mesta dansgolvsfyllaren Ramlar och vilket anthem Shoreline är, passande nog spelades den precis innan jag tog bussen hem.

onsdagen den 23:e december 2009

Namnbyte

Eftersom jag inte bor i London längre verkar det vettigt att byta namn på bloggen. Det fick bli ett passande Jens Lekman-citat för jag är fast i ett ingemansland en kort period nu. Måste komma på något bra Brighton-relaterat sedan.

Att komma hem har bara varit fint än så länge. Har inte gjort mycket, njuter av familjeliv och maten och skivspelaren och en katt som minns och snöpromenader.
Kan inte riktigt komma från känslan av att rastlösheten ligger och puttrar under ytan bara. Risken finns jag är helt understimulerad och uttråkad om en vecka.

söndagen den 20:e december 2009

Busy Sunday afternoon

Jag har packat och städat hela dagen. Tack och lov kunde jag lämna en kasse med saker här, det känns så onödigt att släpa med sig vårjackor fram och tillbaka. Och så slipper jag skänka iväg alla mina kära böcker.

Nu är det bara roliga saker kvar att göra. Jag ska möta upp Sofia i Camden och äta något och ikväll blir det Horrors med Nadja. Kan inte tänka mig en bättre sista kväll i London, en cirkel sluts på något sätt. Hoppas jag kan låta bli att gråta ögonen ur mig bara. Avskyr avslut.

Avatar

Ingenting var roligt igår, så jag gick på bio för att slippa tänka. Igen.
Och så ville jag se Avatar i en vettig 3D -salong innan jag åkte hem för att se om den verkligen sätter en ny standard för hur film visas.
Det var, tekniskt sett, en hajp som höll. De första minuterna innan man vande sig gjorde djupet och skärpan att synen var det enda sinne som fungerade, kunde inte koncentrera mig på annat än bilden.
Tyvärr höll inte historien lika hög klass . För många stereotyper, ensidiga karaktärer och klicheer, för mycket osubtila, in-your-face-rädda världen och naturen-referenser. Publiken är till största delen inte dumma i huvudet.
Stänger man av tankeförmågan var det en wow-upplevelse. Värd att gå och se för skönheten i bilderna, men jag kommer nog inte att se om den hemma. Defintivt en bio-film.

lördagen den 19:e december 2009

Time is ticking

Två dagar kvar till hemresan och jag vet verkligen inte vad jag ska göra av den tiden. Insåg att jag inte sagt ett ordentligt hej då till någon eller något än och det är för sent nu, de flesta har åkt hem eller åker idag.
Jag har undvikit det medvetet, har mest kört på som vanligt, för börjar jag tänka att nu är sista gången kommer jag börja stortjuta mest överallt, hela hela tiden.
Hur gör alla som har föräldrar från olika länder eller av andra skäl växt upp på olika platser. Kan man någonsin känna sig hel när hemma är två städer, eller mer?

fredagen den 18:e december 2009

Pretending to be Sherlock Holmes

Jag ägnar mig åt lite detektivarbete så här på kvällskvisten. Försöker lista ut hur min klass kommer att vara enbart genom vad de har för e-postadresser och det här har jag kommit fram till:
10 % har en adress som inte består av deras namn.
Utöver dessa är 80 % av kvinnligt kön och de flesta med årtal i adressen är 90:or, en är lika gammal som jag och ett fåtal äldre.
Inte så mycket, men jag vill nog inte veta mer. Det ska bli så spännande att slängas ihop med en ny grupp människor igen.

This is why I like snow

Jag har funderat över varför kyla och snöfall väcker så mycket glädje och kom fram till att det är ännu en motsvarighet till Prousts madeleinekaka och lindblomste. Allt är, som vanligt, sett genom ett nostalgipastelligt filter. Bråk och skador och frusna tår har en tendens att suddas ut.

Som liten: Långfärdsskidturer med familjen över kohagarna på andra sidan vägen, där hurtiga grannen alltid skidade upp ett spår när vädret tillät. Inte så mycket själva knotandet runt som pausen på halva vägen. Alltid clementiner, orangea skal mot det allt vita och varm choklad ur silvertermos.

Halvt livsfarlig pulkaåkning i halvt snårigt igenväxta Lennartsbacken. Som den fick heta för att en som hette Lennart bodde precis bredvid. Eller i Gullringsbacken som låg vid, just det, Gullringen. Även om vi var lika fantasilösa som engelsmännen när det gällde att namnge saker var åkandet ett äventyr. Vi byggde gupp och åkte i tåg och framlänges och baklänges och hade tävlingar och kom hem med röda kinder och rinnande näsor och klara ögon.

Som tonåring:
Hockeyträningarna på utomhusrinken som någon enstaka gång fick avbrytas för spolning mitt i för att snön täckte isen. Hur bittra vi var för att vi aldrig fick någon tid inomhus, gnällde om diskriminering och en snål kommun som inte byggde en till ishall när behovet var så stort. Det var inte lätt att vara en nystartad tjejhockeyförening i konkurrens med etablerade HV71 (som inte ville ha oss för att de inte trodde att intresset för damhockey var tillräckligt stort, men förra året ändrade sig och tog emot laget med öppna armar, en sann succéhistoria) och konståkningsklubben.

Några år med fjällresor och dagsturer till skidanläggningar med snowboardåkning varje vinter. Med skolan, med en kyrka jag inte ens tillhörde och med kompisar. Alla vurpor och lifttabbar att skratta åt. Adrenalinkickarna när åkningen började släppa, när man klarade av att åka nerför hela backar i full fart utan att ramla. Upptäckten av pizzabullar som den ultimata matsäcken.

Vinterhajkerna med scouterna. Framför allt militärtältsnätter med trötta eldvaktspass och så många berättade historier. Stjärnorna som aldrig syns tydligare än på Skuggebo, långt bort från civilisationen.

Mer nyligen: Hur röriga London stod alldeles stilla en kort stund i vintras och parkerna fylldes med lekande människor i alla åldrar.
Kom och titta, ropade Francis igårkväll, ståendes i fönstret. Jag ställde mig bredvid, med armen om och där stod vi, alldeles tysta och såg snöflingornas dans i gatlyktornas gula sken. Ett sällsamt lugn, ännu ett perfekt ögonblick att gömma undan.

Hemtrevnad

Katt framför brasa.
Lycka behöver inte vara svårare än så.

torsdagen den 17:e december 2009

Till vildingarnas land

Where the Wild Things Are är inte en barnfilm.
Det är en film om barndom för vuxna som fångar bokens kärna och estetik alldeles ypperligt.

onsdagen den 16:e december 2009

Anything is possible

Jag stod och strök, lyssnade på den här låten
kastade en blick ut genom fönstret och såg snöflingor sakta dala ner mot marken. Började glädjeskutta och skratta som ett litet barn. Att det händer iår igen. Helt otroligt. Och de faller fortfarande. Stora, tunga kramsnöfllingor.

tisdagen den 15:e december 2009

Det var en svensk och en norsk och en dansk...

Det kändes som om jag var med i en Bellman - historia när jag följde med Tina och Pernille på julklappshandlning. Konversationen gick sådär, att danska ska vara så svårt. Att hon hade lika svårt att förstå mig underlättade inte direkt.
Vi kom iallafall fram till att jobba på Hamleys måste vara sjukt kul. Personalen är så trevlig och villig att demonstrera, inte undra på när man får leka hela dagarna.
Och vi kunde åha lika mycket över chokladpralinsavdelningen på Fortnum and Masons. Det bästa med varuhus är provsmakningen, det blev småplock både här och där. Sydamerikanska delikatesserna chokladdoppade myror, skorpioner och spindlar på Selfridges framkallade inte samma lycka. Funderar på att ta med hem och lura i någon myrorna, de såg inte så farliga ut.

måndagen den 14:e december 2009

A day in Middle Earth

Riverside studios, ett oberoende biograf/teater/resturangkomplex lägligt placerat alldeles vid floden visade igår The Lord of the Rings – trilogin. Jag har aldrig tagit mig tiden att se filmerna i rad förut men har svårt att tänka mig att det kunde skett under bättre förutsättningar. Bara en sån sak som att vi fick mat mellan filmerna, den största macka jag ätit och Hobbit-inspirerad klyftpotatis (För att citera Sam: "Po-tay-toes! Boil em, mash em, stick em in a stew... Lovely big golden chips with a nice piece of fried fish. Even you couldn't say no to that.").
Och själva visningen... Vilket storslaget verk det är, till och med specialeffekterna har åldrats med värdighet. Vilken skillnad det är att se filmerna på stor duk, med bioljudet dundrades i öronen. Man rycks med och lägger märke till detaljer på ett annat sätt. Wow.
Har haft lite svårt att återvända till verkligheten idag bara. Jag placerar på lek personer som går förbi i facken hobbit, alv, trollkarl, orc, dvärg och vanliga trista homo sapiens.

lördagen den 12:e december 2009

När planer går i stöpet

Så det kan gå ibland. Skulle egentligen gått och sett The Smyths ikväll, ett (såklart) The Smiths - coverband som enligt säkra källor ska vara en riktigt bra upplevelse. Men det visade sig vara slutsålt, så det blir efter mycket om och men verkar det bli Hawley Arms istället.

Har haft en bra dag hitills, följde med Sofia på julklappshandel söder om floden. Hann med en äkta fika på ett äkta cafe också, det vimlar inte direkt av dem här. Blommiga kaffekoppar och sockerbitar och bulle, mums.

torsdagen den 10:e december 2009

#331

Har haft en vardagsfin dag. Jag lade ner min att-göra-lista, för många punkter, för lite tid. Det är bättre att göra det man verkligen tycker om. Som att promenera på en solskensdränkt Brick Lane. Gå in i en av alla pyttesmå affärer och upptäcka tre sovande katter att gosa med. Mysfika och prata bort timmar med Lottie uppkrupen i väggsoffan på klassika cafe 1001 och störa studenterna bakom sina mac-datorer med alldeles för höga skratt. Fynda en regnbågsrandig halsduk vilket jag letat efter hela hösten.
Sen var det dags att åka hem och jobba. Det var okej, men känslan timmarna innan ska sparas och säkerhetskopieras i minnet.

B-b-brighton

Fick ett mail om att antagningsbeskedet till vårens utbildningar kommit och det är inte klokt hur mycket magen trasslade ihop sig under den korta tid det tog att klicka in sig på studera.nu. Det blev ett positivt besked, tack och lov. Jag kom in i Brighton. Inte direkt oväntat, men det känns så jäkla skönt att ha det bekräftat, att veta att jag har sysselsättning det närmsta halvåret.

tisdagen den 8:e december 2009

Städa städa varje jul

Det pågår en grovrensning av mitt rum. Jag tömmer byrålådor och hittar minnen (amerikanska koppar, brev, biljetter, kartor), blir blödig och gråter för minsta lilla. Så många saker och ting som glömts bort, så mycket mer än jag trodde att jag ägde. Det blir svårt att få hem allt.
Insåg också att vanan att plocka hem gratistidningar inte är något vidare när man efter ett år behöver fylla en återvinningssäck för att bli av med alla, EFTER att ha gått igenom vartenda nummer på jakt efter artiklar och bilder värda att spara. Känns bra att ha det avklarat, men jag avskyr verkligen slut.

Turtle

Det var ett litet tag sedan jag virkade djur (ett misslyckat cykelskydd och en halvfärdig väska ligger däremot skräpandes någonstans) men i veckan var det dags igen. Det känns som en bra julklapp till en sjuåring som älskar gosedjur.

måndagen den 7:e december 2009

Does Santa really exist?

Den frågan dök upp idag på vägen hem från skolan. Vad svarar man? Jag vill varken ljuga rätt ut eller bli ihågkommen som den som krossade illusionen och tack och lov dök grannhunden upp som distraktion i rätt ögonblick och ämnet glömdes bort. Men det gåe inte att lita på att det inte dyker upp igen, nu i jultider.

fredagen den 4:e december 2009

Time for adventures

Äventyrsdags!
Jag flyr till sagolika Oxford med Nadja och Ida. Som om den kombinationen inte var nog ska vi se The Horrors.
Solen skiner och det är vackert vinterkyligt (vädret kan väl inte vara alltför annorlunda två timmar bort?). Det kommer bli en bra dag.

torsdagen den 3:e december 2009

#319

Att sitta vid datorn känns mer och mer som bortslösad tid ju närmare hemresan kommer.
Att bli påmind om hur fantastiskt Suicides debutalbum är var iallafall trevligt.

onsdagen den 2:e december 2009

#318

Idag har jag mest gått runt och slagit mig för pannan och utbrustit "Hur kunde jag vara så dum?"
Anledningen? Jag gick till Berwick St som ligger mitt i smeten, mellan Oxford St och Leiscter Sq och upptäckte att där finns en hel bunt med bra skivaffärer. Det var så dags att hitta dit nu. Kanske ska lägga av med de sista upptäcksfärderna, det känns mest ledsamt att hitta nya favoriter.
Undvek åtminstone frestelsen att bläddra för mycket i backarna och handla upp mina julklappspengar. Tur det, strax efter dök en klänning som jag tror passar lillasyster som handen i hansken upp. Att vara snålänning - nåja - har sina fördelar ibland.