lördagen den 17:e september 2011

Håkan överraskade!

Bäst på Liseberg igår: Att Håkan Hellström överraskade rejält. Det är inte likt honom och just därför blev turnéavslutningen smått episk. Nånstans i tredje låten vänder sig Becca till mig och säger; "du, han spelar ju senaste albumet i låtordning".
Och det gjorde han, hela 2 steg från paradise från början till slut, från Det här är min tid till Du är snart där. Stort, och en levande påminnelse om hur bra och jämt albumet som helhet är. En handfull gamla låtar fick vi också höra, som extranummer, med Det är så jag säger det som tårdrypande, hjärtkrossande avslutning och det kändes som 2007 all over again. Med raderna från Eldkvarns Kärlekens tunga mitt i och SAXOFONEN och jag kommer bli än mer spyfärdig varje gång Septembers jämförelsevis äckliga variant dyker upp på något gympapass.

Till och med kö-nerverna kändes av en smula, för bussen var försenad och vi var lite oroliga att de skulle stänga av parken som vi hade hört att de gjort när Veronica Maggio spelade, men vi kom in utan problem. Där vi stod var ljudet sådär och man såg inte särskilt mycket av varken scenen eller storbildsskärmen om man inte stod på tå (varför är alla så långa?). Men det spelade ingen större roll, inte när stjärnorna lyste tydligt ovanför och man hade vänner att sjunga med i vartenda ord tillsammans med.

Inga kommentarer: