söndagen den 28:e augusti 2011

Favoritfilmscener

Egentligen var tanken att göra ett inlägg med mina absoluta favoritscener någonsin men det råkade visst bli ett tema på de bästa dansscenerna ur John Hughes high-schoolkomedier istället. Det är sådant man får passa på att göra under lugnet innan årets intensivaste vecka startar. Enjoy!


Duckie dansar till Otis Redding i Pretty in Pink.


Dansscenen i The Breakfast Club.


Ferris får en hel parad att engagera sig i Twist and Shout i Ferris Bullers Day Off.

lördagen den 27:e augusti 2011

Just Kids

Just Kids införskaffades för några månader sedan men har fått fungera som hyllvärmare. Nu i helgen kändes det äntligen rätt att börja på den och det resulterade i streckläsning.

Det jag tyckte mest om är att Just Kids inte är en typisk musikbiografi. Den handlar nästan bara om tiden innan genombrottet, om att vara ung i ett New York som sjuder av liv, om att tvingas välja mellan att köpa mat och konstnärsmaterial. Boken handlar också nästan lika mycket om Robert Mapplethorne som Patty Smith och kanske allra mest om deras relation. Beskrivningen av hur de levde i symbios och skapade konst som själsfränder och älskare och alltid stöttade varandra är vacker och fascinerande. Extra fint var hur Smith betonar flera gånger att de inte hade bestämda roller utan växlade mellan att stötta och i behov av stöd, mellan att vara musa och konstnär:

"The premise was simply that one of us always had to be vigilant, the designated protector. If Robert took a drug, I needed to be present and concious. If I was down, he needed to stay up. If one was sick, the other healthy. It was important that we were never self-indulgent on the same day." (s. 51)

"We chose to present a body of work that emphasized our relationship: artist and muse, a role that both of us was interchangeable." (s. 252)

Det minst tilltalande elementet är namedroppingen som i vissa avsnitt ligger på gränsen till att bli irriterande. Ett av de värsta exemplen på fenomenet som jag stött på är nog Sofi Farhmans chick-lit Elsas mode där märken och designers slängs runt hela tiden. Men för Smith fungerar det trots allt för det mesta. Kanske har det att göra med att jag beundrar personerna hon nämner, att hon gör det på ett sätt som känns genuint och väsentligt för berättelsen eller för att det skänker en viss stämning. Det var trots allt verkligt, alla dessa konstnärer och artister skapade en egen värld i New York, runt Chelsea Hotell, musikstudios, barer och the Factory. Eller kanske för att det är spännande att läsa anekdoter som den när Jimi Hendrix stannar och pratar med Patti i trappan på en invigningsfest hon inte vågade gå in på, eller när Allen Ginsberg betalar de tio cent som saknas för en macka i tron att hon är en pojke.

En gnutta avundsjuka ligger nog till grund för irritationen. Det verkar så inspirerande att ha levt där och då. Visserligen fick de kämpa med det matriella, men till och med det löste sig alltid på något sätt. När pengar till hyra verkligen behövdes så lyckades Patti alltid hitta en ovanlig utgåva av en bok i någon second hand-affär och kunde sälja den dyrt.

Nåja, boken är både läsvärd och omläsningsvärd, de brukar vara det när man får både skratta och gråta. Ett stort plus är att layouten är snygg även i pocketutgåvan.

tisdagen den 23:e augusti 2011

Etsy

Ibland förstör konstiga inbillningar för en. Jag trodde av någon konstig anledning att det skulle vara svårt och struligt att handla saker från alla de små affärerna på Etsy. Men innan sommaren kunde jag inte låta bli att köpa en klänning och det gick (såklart) hur bra som helst, så jag har fortsatt att sukta efter allt påhittigt, användbart, knäppt och vackert och ibland införskaffa en småsak här och där. Halva nöjet är nämligen att hitta brev eller små paket med spännande frimärken i brevlådan.
Särskilt när innehållet innebär att man kan vandra runt med en screentryckt Audrey Horne på jeansjackeryggen. Det enda som behövs nu är några säkerhetsnålar, sen ska vi ge oss ut i världen.

torsdagen den 18:e augusti 2011

Höstvisa

Det spelar ingen roll att det är tillräckligt varmt för att gå barbent ute när solen tittar fram och att träden fortfarande är sensommargröna. Min hjärna har bestämt sig för att det är höst, med allt vad det innebär. Klä sig i koftor och strumpbyxor, pimpla te och läsa om favoritböckerna där skolmiljön är en väsentlig del (The Secret History, Brideshead Revisited och Fördjupade studier i katastroffysik).
Hösten är också den tid då det passar bäst att känna sig vemodig och melankolisk. Tove Jansson är som bekant fantastisk på de sinnesstämningarna och i somras upptäckte jag på någon blogg att hon förutom sina böcker, målningar och serier också skrivit texten till en sång, Höstvisa. Har väntat och längtat efter att det ska kännas rätt att spela den om och om igen och nu är den tidpunkten här.


tisdagen den 16:e augusti 2011

Dagens två WTF-moment

Jocke Berg sjunger lite otippat på soundtracket till Bilar 2. I några sekunder gick tankegångarna rent slentrianmässigt i sell-out fällan, sen kom jag fram till att det är gulligt gjort. Klart att man som småbarnsförälder tar chansen att bli lite hjälte hemmavid genom att medverka i en film ens barn gillar.


Något som däremot verkar vara precis så dåligt som det låter på pappret är Tyra Banks fantasybok Modelland som hon ska ha skrivit på i fem år. Enligt baksidestexten kretsar historien runt Tookie som (såklart) inte ser bra ut på ett konvetionellt sätt, men ändå blir utvald till varje flickas dröm - en plats på Modelland, en magisk modellskola där sju högt beundrade och magiska "Intoxibellas" examineras varje år. Vad som händer med de som inte lycka pratas det inte om...
Boken släpps i september men här kan man läsa ett utdrag. Observera att det är på egen risk, bara användandet av utropstecken får det att krypa i mig. Ska man säga något positiva om den så tror jag inte den är spökskriven, för den är skriven precis som Tyra pratar. Det är svårt att inte föreställa sig hennes röst under läsningens gång.

måndagen den 15:e augusti 2011

söndagen den 14:e augusti 2011

Istället för en festivalbiljett

Efter en total felbedömning av när Way Out West-biljetterna skulle sälja slut fick jag inte tag på några, vilket resulterat i ett tillstånd av fullkomlig bitterhet under de senaste dagarna. Alla rapporter tyder på att folk har haft the time of their lives och upplevt världens bästa festival (I alla fall så känns det så).
Nåja, en kan inte gå runt och vara surmulen i all oändlighet, så istället har jag funderat på vad som går att göra med de där 1500 kronorna biljetten skulle kostat. De är öronmärkta för någonting roligt och/eller användbart. Lite exempel på vad som farit genom huvudet hittills:

*Det räcker nästan till det billigaste Interrailpasset (5 resdagar giltiga under tio dagar). Ska det bli någon tågluff innan 25årsstrecket passerats börjar det bli dags att göra en snart.

*Med lite flexibilitet och bra planering går det att flyga till exempel till Bryssel tur och retur ungefär 6-7 gånger med Ryan Air.

*Det går också att köpa en satchel från Camebridge Satchel Company, fina anteckningsblock, kalender och pennor och därmed vara perfekt förberedd på skolstarten.

*Eller hundra chokladkakor.

*Ställa till med en hejdundrande inflyttningsfest.

*Eller så kunde man lägga pengarna på att ta hand om sig själv. Klippa håret. Snart tvåochetthalvtår sen sist. Stackars toppar. Och köpa nya träningsskor. Stackars knän.

Möjligheterna är oändliga men jag är öppen för förslag. Har ni några tips?

Avskedsskiva

Är tillbaka i Borås efter några månader bortavaro som varit ungefär som man hoppas på att ett sommarlov ska vara. Gott om tid för både vila och fest, en lagom blandning av lugn och ro och äventyr. I går avslutade vi det hela med en liten kräftskiva, inte för att fira avskedet utan den fina tid vi haft ihop.
Katten fick så klart vara med, men ville inte smaka. Hon nöjde sig med att nosa på kräftskjärtarna och slicka sig om munnen, men de var inte tillräckligt fina för lilla fröken kräsen.Men godare än både kräftorna, fläderdrycken och ostbrickan var i mitt tyckte smörstekt och panerad nyfångad vätter-aborre.
Efter maten spelade vi UNO i Mad-versionen. Jag hittade pappas gamla kortlek efter lite rotande bland sällskapsspelen och blev jätteglad för att den var så mycket roligare än originalet. Medan skymningen smög sig på skrek vi saker som "Dra ett (kort) era luspudlar" tills det blev för mörkt för att se färgerna.

tisdagen den 2:e augusti 2011

Good stuff

Igår flöt allt för en gångs skull på precis som det skulle. Det är minsann inte varje dag en lyckas registrera sig till Pottermore och därmed är så nära att få uggleposten från Hogwarts som det går att komma som mugglare. Det kommer kanske dröja flera veckor innan välkomstmejlet dimper ner i inkorgen, men det kommer att komma. Längtar så efter att få en ännu djupare inblick i hur Rowling tänkte sig att trollkarlsvärlden skulle vara.

Att senare samma dag få tag på en ny bostad är ju höjden av lycka. Lägenheten ligger lika centralt fast i andra änden av stan, är hela två kvadratmeter större än rummet jag bor i nu och har kokvrå. Ett litet steg uppåt som förhoppningsvis ger mycket glädje.

måndagen den 1:e augusti 2011

Sitter fint att vara festivalbesökare

Trots en till vissa delar förvandlad festival, regn och en massa lera under torsdag-fredag-lördag och allt köande till bankomater och mataffärer och Systemet (växer sig festivalen ännu större finns nog risken att samhället kollapsar) sitter det fint att ha varit på Emmaboda igen.
Jag älskar fortfarande konserterna, människomötena och de tvära kasten mellan misär och eufori.