onsdagen den 28:e september 2011

Drömadressen

Den här gatan finns på riktigt. I Bristol. Hur supercalifragilisticexpialidocious hade det inte varit att bo där.

tisdagen den 27:e september 2011

tjugotvå nollsju

Längtar så efter att veckan ska ta slut. Just nu är det mest plugg och jobb och hushållssysslor, hallå grå vardag. Och så känns det lite sorgligt att höjdpunkten so far är att lyssna på när Jens är gästredaktör i Musikguiden P3. Är sådär halvjobbigt tonårigt besatt i allt han gör för tillfället. Ser jag ett lönnlöv på gatan börjar jag nynna på Maple Leaves, så illa är det. Hur som helst, kvällens tema var kärlek. Mest olycklig sådan. Och de flesta låtvalen går rätt in i hjärnan som längtar efter att något storslaget ska hända, vad som helst, så jag sitter här, drabbad av någon slags placeboeffekt och känner mig olyckligt kär sådär i största allmänhet.

Oh well, allt har sin tid. Nu är det lite stressigare och det är okej.

onsdagen den 21:e september 2011

Bokmässanenkäten 2011

Imorgon är det dags för en av årets stora kulturhändelser, hurra! Så här tänker jag mig att det ska bli:
Namn: Isabelle
Hemort: Borås
Jag har varit på Bokmässan i Göteborg (ggr): En ynka gång, förra året. Tidigare har annat i livet kommit emellan.
På årets bokmässa ska jag: samla på mig så många gratisgrejer som möjligt. Köpa böcker såklart, helst signerade. Och spela kändisbingo.
Ett bra bokmässanminne: Minns mest bara det storslagna intrycket mässan gjorde på mig förra året. Den är så stor.
Några böcker jag ser fram emot: Två som jag egentligen tänkt köpa på bokmässan men inte kunde hålla fingrarna borta ifrån är Amanda Svenssons Välkommen till den här världen och Mats Jonssons Mats Kamp. Lina Neidestams Maran ska däremot definitivt införskaffas, hur awesome låter det inte med "feministisk folkloreinspirerad erotik i serieromanform"? Och så hoppas jag att den engelska bokhandeln är där i år så jag kan fylla på med någon bok därifrån.
Ett seminarium eller annat prat jag ska se: Har faktiskt inte hunnit kolla igenom programmet ordentligt än, ska göra det ikväll.
Jag hoppas slippa: Svett. Det blir så fruktansvärt varmt därinne. Kommer inte ha på mig yllekofta direkt.
En fest/tillställning som jag ska gå på: Åker ju bara över dagen tyvärr (även om bara det är en välbehövlig andningspaus så här i kursavslutningstider). Räknas bussresan hem med alla bibliotekariestudenter? Jag fick i alla fall en inbjudan till firande-av-nominering-och-eventuell-vinst-av-årets-bibliotek från jobbet, men nu hinns inte det med.
Mitt bästa bokmässefynd: Alla gratisgrejer! Och förra årets bästa bokköp var nog The selected works of T.S. Spivet.

tisdagen den 20:e september 2011

Mitt internet består till 90% av vintagefoton och de övriga 10% har redigerats så att de ser gamla ut

(Det småfyndiga citatet i rubriken hittade jag någonstans på nätet men kan för allt i världen inte minnas var, inte heller om det är ordagrant citerat. Hur som helst är andemeningen densamma, och den passar bra med det här inlägget.)
Jag tycker väldigt mycket om klädmärket Band of outsiders kampanjer av där kändisar fotas med polaroidkamera. Jag upptäckte dem nyligen, genom bilderna på Rupert Grint och Tom Felton (aka Ron Weasley och Draco Malfoy) som är fotade på något ställe i LA som heter The Magic Castle. Hur kan man inte bli på bra humör av den kombinationen?
En annan favorit är kampanjen med Kirsten Dunst som andas Alice i Underlandet. Också det en kombination som känns helt rätt.

måndagen den 19:e september 2011

Rocksoppa

Ikväll gjorde jag något så ovanligt som att laga en ny maträtt. Av samma anledning som det är roligare att laga något man ätit hos en kompis och tyckt om än att leta upp något slumpmässigt i någon matdatabas är det mycket roligare att laga ett recept från en artist man diggar. Särskilt när det är någon så adorable som Erika Spring från Au Revoir Simone. Hennes linssoppa var enkel att göra, smakade gott och passade så attans bra en regnig kväll.

lördagen den 17:e september 2011

Håkan överraskade!

Bäst på Liseberg igår: Att Håkan Hellström överraskade rejält. Det är inte likt honom och just därför blev turnéavslutningen smått episk. Nånstans i tredje låten vänder sig Becca till mig och säger; "du, han spelar ju senaste albumet i låtordning".
Och det gjorde han, hela 2 steg från paradise från början till slut, från Det här är min tid till Du är snart där. Stort, och en levande påminnelse om hur bra och jämt albumet som helhet är. En handfull gamla låtar fick vi också höra, som extranummer, med Det är så jag säger det som tårdrypande, hjärtkrossande avslutning och det kändes som 2007 all over again. Med raderna från Eldkvarns Kärlekens tunga mitt i och SAXOFONEN och jag kommer bli än mer spyfärdig varje gång Septembers jämförelsevis äckliga variant dyker upp på något gympapass.

Till och med kö-nerverna kändes av en smula, för bussen var försenad och vi var lite oroliga att de skulle stänga av parken som vi hade hört att de gjort när Veronica Maggio spelade, men vi kom in utan problem. Där vi stod var ljudet sådär och man såg inte särskilt mycket av varken scenen eller storbildsskärmen om man inte stod på tå (varför är alla så långa?). Men det spelade ingen större roll, inte när stjärnorna lyste tydligt ovanför och man hade vänner att sjunga med i vartenda ord tillsammans med.

torsdagen den 15:e september 2011

An argument with myself EP

Det är bra skivsläppartider just nu. Jens Lekmans nya EP går äntligen att streama. På hans hemsida ackompanjeras låtarna med kartor. Det är väldigt smidigt om man skulle få för sig att följa i Lekmans fotspår, vad som gör det lite mindre smidigt är att de går genom Göteborg, Chile och Australien.
Kartan ovan hör i alla fall ihop med Waiting for Kirsten, min favorit på skivan. Den är så fantastisk, komisk, bedårande och skarp även i studiovariant att den går direkt in på fem-i-topp-listan bland mina Jens-favoriter.

tisdagen den 13:e september 2011

Tisdagslista

Lånar och modifierar lite egocentrerad pluggpausunderhållning från Niotillfem.

Vad är den äckligaste mat du vet?
Pizzasallad. Kombinationen av slemmighet och oaptitligt utseende.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
Sommarjobbet då en kompis och jag sammanställde en broschyr över sommarjobben kommunen fixade, att jag vågade flytta till London och jobba som au pair, att jag vågade plug
ga engelska i Brighton, att jag vågade flytta tillbaka till Sverige och plugga till ett , att jag fått extrajobb som studentassistent på högskolebiblioteket här.

Vad ångrar du i livet (om något)?
Allt jag inte vågat.

Har du någon oanad talang?
Jag kan jonglera lite grann.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Är i huvudet just nu helt inne på peterpan-kragar, collagetröjor, vippiga kjolar, knästrumpor och klumpiga kängor. Att min garderob inte riktigt ser ut så i verkligheten är en annan femma, så det blir nog en kombination av det och alla gamla favoriter.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Är nog min cape från TopShop. Egentligen var den ett ganska onödigt inköp då den är för varm eller för kall att ha förutom några korta veckor på hösten och våren, men jag ångrar det inte en sekund. Hade velat ha en cape i flera år och den är nätt, har luva och duffelknäppning. Vad mer kan man begära?

Vad har du på dig just nu?
Svart sammetsklänning.

Vad gjorde du i helgen?
Mina föräldrar kom ner och vi fixade allt med flytten som inte hanns med förra helgen. Jobbade och tränade också.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
Fixa redovisningen i morgon, börja på pedagogprojektet, köpa biljett till bokmässan, traditionsenligt se Håkan på Liseberg på fredag och sedan brinna upp i Göteborgsnatten.

Senaste låt du lyssnade på?

Vem saknar du?
Yatzy

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Att det gick att kombinera framtida livssituationsosäkerhet, 25 kvadrat och ett husdjur.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
I allmänhet folk i ens närhet som uppfyller sina drömmar eller pysslar med sådant de älskar eller brinner. Alltid alltid alltid min mamma som gått från att vara långtidssjukskriven till att jobba som frilansjournalist. Sutina som är i Taiwain och pluggar kinesiska. Anna som är så entusiastisk inför det kommande projektet att det smittar av sig.

Bästa filmen nånsin?
En kärlekshistoria.

Bästa boken nånsin?
I motsats till filmen fyller Hunger Games något slags adrenalinstint, actionfyllt behov idag. Har hoppat på det tåget sent, men sidvändande ungdomsböcker in my heart forever alltså.

Vilka tidningar läser du?
Rätt många lokal- och dagstidningar på nätet då och då, gratistidningarna som ramlar ner i brevinkastet, Hem och Hyra, något enstaka nummer av Sonic, Rookiemag.

Vad önskar du att du var bättre på?
ha lite framförhållning och inte göra saker i sista minuten. Relationer. Att sy.

Är du religiös?
Njae, agnostiker.

Vad är din största rädsla?
Att alla jag tycker om ska försvinna.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
Lova och/eller Love.

Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?
Jag varken behöver eller vill ha en bil. Har inte ens körkort, för sjutton.

De tre finaste sms du fått i år?
Vet ej. De från typ januari - maj försvann när min gamla telefon dog.

måndagen den 12:e september 2011

Pottermore

I förra veckan anlände äntligen mitt välkomstmail till Pottermore. Jag hade väntat med spänning i en dryg månad (eller sedan 11-årsåldern, beroende på hur man ser på det, det är ju trots allt det närmaste man som mugglare kommer Hogwarts).

Även om det är en betaverision av har upplevelsen av "this unique online reading experience" varit underbar och i stort sett utan krångel, grafiken är så perfekt och förmedlar ungefär samma känsla som böckerna gör. En av mina favoritplatser är biblioteket, det är enormt! Mycket större än i filmerna. Om man vill kan man spurta igenom första boken på några timmar, men jag gjorde det på det "rätta" sättet och läste boken samtidigt, så det tog sin lilla tid. Det är inget spel, men innehåller ändå en del interaktivitet, man får klicka runt i bilderna och kan samla på sig saker. Dessutom kan man brygga trolldrycker, öva på trollformler och duellera med andra användare (den funktionen ligger dock nere än så länge).

Man får också ett eget konto på Gringotts och köper skolsaker på Diagon Alley. Min stav är lovely; rowan, phoenix feather core, elven inches (knappt en skollinjal), slightly springy. Det bästa är att Rowling har funderat en massa kring det här med wand lore och skickar med en massa information om alla träslag, längd, kärnor och böjlighet och hur de motsvarar vissa personlighetsdrag. Hade mycket hellre fördjupat mig i det än analyserat en sökguide ikväll. Oh well, kunskap som kunskap.

Sortering var påfrestande för nerverna. Man svarar på sju frågor som är lite olika för varje person (och som är bra för till skillnad mot de flesta test som cirkulerar på nätet kunde man inte gissa sig till vilket svar som ledde till vilket hus) och sedan blir man placerad. Hur som helst hamnade jag lite oväntat i Gryffindor, vilket ledde till en smärre identitetskris, har alltid kännt mig hemmahörandes i Rawenclaw eller Hufflepuff. Men den är överkommen nu. Lite tråkigt är det ändå att man inte får någon extra information om sitt hus eftersom man följer i Harrys fotspår (och jag är lite orolig att det ska vara så alla böckerna igenom). Såklart känns det ändå varmt i hjärtat att sorteringshatten sett saker som "bravery and chivalry" i mig. Och vilket sällskap man är i, alla fantastiska karaktärer som också hör hemma i det huset.

Störst förutom det var att få all extra bakgrundsinformation om karaktärer, platser och företeelser. Jag tycker bara mer och mer om Rowlings universum.

Här och nu

Måndagskväll i mitten av september. Har precis sträckläst Mina drömmars stad och tyckt om den mycker mer än väntat, ångrar bara att jag inte köpte de andra delarna i Stockholmsskildringen på samma gång. Är postträningstrött och dåsig i kroppen och struntar fullständigt i högen med smutsiga tallrikar och matlådor i diskhon. Lyssnar på när Sofia och Sabina sänder radio och spelar jäkligt bra musik på Camden Unsigned-kanalen (varje måndag 21:00 svensk tid) samtidigt som regnet smattrar mot rutan. Älskar hösten. Älskar att ha ett köksbord att sitta vid. Älskar att bara kunna vara i ett vardagsögonblick och vara nöjd med livet, trots allt. De där små stunderna som så lätt glöms bort.

lördagen den 10:e september 2011

Liv och döden

Idag hölls en minnesstund för Stefan Liv (för er som inte bryr er om hockey alls/har bott under sten de senaste dagarna var han f.d. målvakt i HV71 och dog tillsammans med hela sitt lag i en plankrasch i Ryssland i onsdags) och jag önskar så att jag kunnat vara där. Det fungerade inte praktiskt, eftersom mina föräldrar kom och hjälpte till med allt flyttstök vi inte hann med häromveckan.
Vi pratade i alla fall en massa om det som hänt och det var så skönt att dela tankar med några som känner samma sorg. Jag önskar bara att jag kunde åkt hem till Jönköping i veckan, besökt minneslunden som placerats utanför Kinnarps Arena, se flaggorna vaja på halv stång och massörja med resten av stan. Åka dit där hockeyn har huvudrollen och inte fotbollen och hitta tröst i mängden.

Det kan vara så att fysisk svaghet även gör psyket svagt men jag har gråtit vad som känns oproportionerligt mycket över händelsen. Kanske beror det på att elitidrottare är det närmaste vi kroppsligt kommer superhjältar, att de i alla fall under några år krossar fysiska lagar och därför inte kan råka ut för något. Kanske är det chocken och ironin i att någon som heter Liv i efternamn dör alldeles för tidigt. Kanske alltihopa och allra mest för att han var en ungdomshjälte och bidrog till några av de mest euforiska stunderna i mitt liv.
Han och Johan Davidsson är alltid de två första spelarnamn som dyker upp i tankarna i samband med att HV71 nämns, och framförallt var de viktiga under SM-finalen och guldet 2004 . Under de smått magiska påskveckorna skolkade jag för andra gången i mitt liv, enbart för att få en bra plats vid guldhyllningen på stora torget. Jag svimmade i kön till ståplatsbiljetter till sista finalmatchen och fick ändå ingen biljett men blev inte förkrossad för vi var ett kompisgäng som satt som klistrade framför tv:n, målade egna matchtröjor och väntade på autografer efter matcherna vi fick biljetter till. Skrek och grät och jublade och lät tonårskänslorna sprudla, förstärkta hundra miljoner gånger av adrenalinkicken i att tusentals andra delade dem samtidigt.

Och vi tyckte så mycket om Stefan, inte bara för att han var en grym målvakt eller för att han var bäst när det gällde, utan framförallt för att han gav tillbaka det som gavs honom och bjöd på sig själv. Han dansade för fansen efter varje match och tyckte om det, för sjutton. Var alltid trevlig när man mötte honom på stan. Och han berörde folk som inte var särskilt hockeyintresserade, som min mamma. Men allra värst är det förstås för hans familj och nära vänner. Hoppas kärleken, hedersbetygelserna och medlidandet hela staden visar tröstar någon liten smula.

fredagen den 9:e september 2011

Tunes

Nämen tack internet. Varför sova när både Girls och S.C.U.M.s nya album finns att förhandsstreama?(Klicka på bilderna för att komma till respektive skiva)

måndagen den 5:e september 2011

Home new home

Livet har varit smått kaotiskt senaste veckan, men nu har det lugnat ner sig lite. Den viktigaste anledningen är att flytten är överstökad. Ögonblicket då mitt nya boende kändes helt rätt var när jag vandrade in och såg att den förra hyresgästen lämnat kvar sex perfekta papperstranor på fläkthyllan.
Trots allt som strulat hittills, kylskåpet som plötsligt var rumstempererat istället för kyligt hur mycket dess knappar än vändes och vreds på, badrumslampan som saknade kupol så jag inte vågade duscha (var på brandutbildning förra veckan och har fortfarande "minimera riskerna" färskt inpräntat i skallen) och internet som inte fungerade, behövde jag bara tänka på den lilla välkomsthälsningen för att bli säker på att allt skulle ordna sig.
Och nu är allt fixat och fungerar som det ska och jag kan pusta ut. Det enda som verkligen fattas för att stället ska bli hemma på riktigt är att skruva fast bokhyllan så att böckerna som just nu förpassas till en tillvaro i flyttlådor kan placeras där de hör hemma, för home is were your books are.

torsdagen den 1:e september 2011

Space Oddity

Illustratören Andrew Kolb har gjort en barnbok utifrån texten till David Bowies Space Oddity. Den finns att läsa gratis på hans hemsida och är awesome, särskilt om man lyssnar på låten samtidigt.