onsdagen den 8:e februari 2012

Cold swedish winter

Egentligen tycker jag ju om vintern. Kylan som biter i kinderna när man kliver utanför dörren, ljuset som reflekteras mot snön och snöflingornas sakta dalande. Att allt är så satans vackert. För att kunna njuta av det där krävs det dock att man har ett varmt krypin att ta skydd i och senaste veckan har jag knappt varit ordentligt varm hemma i lyan en enda gång. Nu har den torra friska kölden övergått i något rått och fuktigt som kryper under huden och in i ryggmärgen och till min stora förvåning längtar jag efter våren mer än något annat. Att dricka tusen koppar te och vira in sig i filtar räcker inte längre.

2 kommentarer:

Jessica sa...

Vita strumpbyxor är ju finast!
Och visst skulle det vara fint att få släppa det krampaktiga taget om temuggen, lämna den alltför stora jackan hemma och känna solen värma kinderna.
Ackack.

Isabelle sa...

verkligen :)
Det är skönt att inte vara ensam om den känslan, vi får hålla ut bara så dyker den upp snart.