onsdagen den 28:e mars 2012

Alena


I födelsedagspresent av mina föräldrar fick jag en hel hög med böcker. Den första jag kastade mig över var serieromanen Alena, som begåvats med den snygga trailern ovan. Jag snor baksidetexten rätt av: Alenas liv är ett rent helvete. Sedan hon börjat på en snobbig internatskola trakasseras hon varje dag av Filippa och tjejerna i lacrosselaget. Bästa vännen Josefin tänker inte låta Alena ta mer skit. Inte från kuratorn eller rektorn, inte från Filippa och inte från någon på den där vidriga skolan. Om Alena inte slår tillbaka så kommer Josefin ta saken i egna händer. Det finns bara ett problem. Josefin har varit död i ett år.

Jag har mest läst taffligt tecknade självbiografiska serier tidigare (och det har sin charm och allt behöver verkligen inte vara konventionellt snyggt hela tiden) men omväxling förnöjer. Det var riktigt kul att läsa något annorlunda, som en tjusigt ritad romantisk skräckserie. Bilderna klarar av att stå för sig själva och färgerna skapar stämningar precis som på film. Till och med stora mängder blod ser vackert ut och det tycker jag aldrig att det gör på vita duken.

Internatskolemiljön är ett annat plus i min bok. Frånvaron av föräldrar ger nästan alltid karaktärerna större frihet än om de bott hemma (även om eleverna inte verkar bo på skolan i just den här serien ser man aldrig till föräldrarna) och även om lärarna någon gång är räddare i nöden men de har ingen egentlig makt eller påverkan i elevernas värld. Hämndtemat driver på historien bra och jag älskar hur Alenas fysiska transformering (hon klipper och färgar håret och bryter av skoluniformen med kängor) föranleder en inre förändring. För att inte tala om kärlekshistorierna och att vara i valet och kvalet mellan att passa in i normen och att vara sann mot sig själv och vilka konsekvenser det får. Läs den.

Inga kommentarer: