onsdagen den 30:e maj 2012

Knarrholmen dag två

Vi vaknade tidigt för solen låg på tältet och det blev sådär outhärdligt varmt. Det var inte någon höjdarstart på dagen men tröttheten gick lätt att skaka av efter en frukost på klipporna. Vid horisonten föll regnet men över oss sken solen. Ännu piggare blev vi av ett uppfriskande bad - årets första.
Sedan parkerade vi i varsin solstol framför lilla scenen och såg The Tapes och spelade en roligare variant på bingo. Mitt i allt slängdes tävlingar som Kast med limpa in. Vi vann inget men hade roligt.

 Efter lunch på kall tomatsoppa (gott men lite snålt att man inte fick bröd till) kom en sådan där typiskt loj eftermiddagsspelning med Idiot Wind där alla hänger i gräset.
Och även Den stora vilan var som gjorda för att ligga i gröngräset och lyssna på, de var som hämtade direkt från 70-talet, med evighetslånga låtar.
Till nästa konsert reste alla på sig. Säkert var bara ackompanjerad av en gitarr och det avskalade formatet musiken framfördes i gav ännu större fokus på hur bra texerna är. Istället för låtlista hade Annika skrivit sångtitlar på lappar och drog dem, det tillförde ett väldigt roligt slumpmoment. Det blev en så bra blandning av gammalt och nytt och två covers (Katy Perrys Firework och "en Hello Saferide-låt") på det sättet. Punchlinen i en av de nya låtarna som handlade om sådant som är värdefullt i livet löd ungefär "det är vackert som att betala skatt" och drog hem ett stort jubel varje gång. Fast höjdpunkten var att Jens Lekman gästade med sång och munspel på Riot och Är du fortfarande arg?. Jag ville frysa tiden. Det var de vackraste vemodigaste känslosammaste musikminuterna i år.
Efter lite mat (för första gången havererade logistiken, matkön var sinneslång, toalettkön likaså, och mycket var slut) spelade Samtidigt Som. Det var kul med en exklusiv återförening och lite poppunk efter eftermiddagens lugn.
När solnedgången var som vackrast klev Jens Lekman själv upp på scen. Efter några låtar fick han sällskap ett helt band. Han såg ut att trivas och meddelade att han på fredagen blivit klar med kommande albumet. Och konserten var grym, men jag hade hoppats på att få höra lite mer nytt material. Det var i princip samma låtar han kört senaste året. Men jag ska egentligen inte klaga, går det ens att tröttna på Julie på svenska, Black Cab, Sipping on the sweet nectar, An argument with myself, Golden Key, Lönnlöv osv osv? Och vi fick trots allt höra en ny låt (som handlade om vad kärlek inte är) och även om jag älskar att både han och Säkert kan vara politiska är det fint att kärleks-Jens också finns kvar. Människor behöver beröras i både hjärna och hjärta.
Det var över alldeles för fort och sedan kändes som att festivalen dog en smula, om det hade varit en berättelse i någon form som följde den klassiska dramaturgiska kurvan skulle Lekman varit klimaxet, stunden då allt avgörs och nu kom avrundningen, lugnet efter stormen.
JJ var ändå en bra avslutning på festivalen. Lite lagom knarkigt. Och Loreen vann och det var allt man hörde folk prata om, det och att både maten och ciggen hade tagit slut och hur skulle de överleva natten.
 Efter en natts med helt okej sömn åt vi ännu en frukost vid havet och så hängde vi i en park inne i Göteborg, åt upp den sista matsäcken och blev kompisar med ett andpar innan bussen hem gick.

2 kommentarer:

S sa...

Så bra sammanfattat av Knarris och fina bilder blev det också! Snacka om minnen för livet :)

Isabelle sa...

Det var så himla bra! Vi måste göra om det nästa år :)