And start again

Perfume Genius

2012-02-13T21:44:00.001+01:00

Det näst mest efterlängtade albumet i år går att tjuvlyssna på nu:
Perfume Genius - Put Your Back N 2 It
Jag väldigt mycket om att skivomslaget går i samma stil som det på förra plattan, något slags påmålat kollageaktigt foto.
Efter första genomlyssningen känns det spontant som att det precis som förhandssnacket lovade inte låter riktigt lika privat och intimt som debuten men det är inte nödvändigtvis dåligt, lite utveckling är spännande. Mike Hadreas röst kryper fortfarande under huden och jag imponeras av hur sångerna kan låta så dramatiska när piano är det tongivande instrumentet och tempot lugnt. Flera av låtarna påminner om musiken i Twin Peaks.

Hursomhelst måste man ju älska någon som gör en ömsint video med en gayporrstjärna som åtminstone för några veckor sedan blev bannlyst av bland annat youtube trots att det inte finns något direkt stötande material att ta på i videon. Två män håller visserligen om varandra barbröstade, men en man och en kvinna i nästan samma pose var tydligen inte stötande (Lana del Reys promovideo). Nu verkar det som att sajten tagit sitt förnuft till fånga för det går att titta på den. Tur det, då låten är två minuter perfektion.

Vinn en tavla hos Karins konstgrepp

2012-02-13T17:29:00.001+01:00

Just nu kan man vinna ett valfritt snyggt kollage gjort av innehavaren till den fantastiska, finurliga och fantasifulla bloggen Karins konstgrepp. In och tävla vettja. Min favorit är Ponny på glid.

Familjebesök

2012-02-12T16:15:00.000+01:00

Det är lyxigt att inte bo alltför långt ifrån sin familj. Om man saknar varandra kan de komma på besök bara sådär. Idag hälsade mamma och pappa på tillsammans med vårt lakritstroll som växt sig ungefär dubbelt så stor på den dryga månaden jag såg henne sist.
Lilla Mimmi har dessutom fått kaxig hållning och lång päls som döljer knappögonen och gör att snön fastnar vid nosen. Hon är fortfarande samma pigga och glada och vänliga varelse som är nyfiken på allt och alla.
Och jag har aldrig förstått mig på hundar men när det är ens egen (nåja) så blir allting annorlunda. Det är ju helt fantastiskt att bli hälsad på med blöta hundpussar i hela ansiktet och att kunna sätta ner hunden i knäet och så stannar den kvar där, åtminstone om man distraherar den med tuggpinnar.
Tillslut fick jag släppa ner Mimmi på golvet för att umgås lite och inte bara åha över alla hennes gulliga påhitt. Vi åt pyttesmå semlor (varför känns det alltid som att ätbara saker i miniformat smakar godare än dess normalstora motsvarighet?) och pratade om allt från systerns fjällresa till vad vi tycker om pensionering vid 75 års ålder.
Under tiden vaknade den busiga valpen från sin sömn och passade på att hämta en sko att leka med och jag blev alldeles för rörd av gullighetsöverdosen för att ha hjärta att ta den ifrån henne.
Nu har de åkt hem och min lägenhet känns dubbelt så tom som den gjorde innan. Jag borde plugga men kommer nog bara dagdrömma om när livet blir så stabilt att jag kan ha ett eget djur.

Cold swedish winter

2012-02-08T20:36:00.000+01:00

Egentligen tycker jag ju om vintern. Kylan som biter i kinderna när man kliver utanför dörren, ljuset som reflekteras mot snön och snöflingornas sakta dalande. Att allt är så satans vackert. För att kunna njuta av det där krävs det dock att man har ett varmt krypin att ta skydd i och senaste veckan har jag knappt varit ordentligt varm hemma i lyan en enda gång. Nu har den torra friska kölden övergått i något rått och fuktigt som kryper under huden och in i ryggmärgen och till min stora förvåning längtar jag efter våren mer än något annat. Att dricka tusen koppar te och vira in sig i filtar räcker inte längre.

Det femtioelftemiljonte skälet till varför jag älskar internet

2012-02-07T21:57:00.002+01:00

Hey girl. I like the library too.

Visst är det lite cheesy, men kombinationen av bilder på Ryan Gosling och uppskattande hej-jag-tycker-om-biblioteket-och-säger-precis-vad-du-som-bibliotekarie-vill-höra-citat muntrar upp som inget annat en trött kväll efter jobbet.

Jane Eyre

2012-02-06T14:55:00.002+01:00

"The human heart has hidden treasures. In secret kept, in silence sealed. The thoughts, the hopes, the dreams, the pleasures whose charms are broken if revealed."
"I am no bird. No net ensnares me. I am a free human beeing with an independent will."
‎”A new place, in a new house, amongst new faces, under new circumstances: I want this because it is of no use wanting anything better.”
“To prolong doubt was to prolong hope.”
"Do you think, because I am poor, obscure, plain, and little, I am soulless and heartless? You think wrong, I have as much soul as you, and full as much heart..."

Vernissage

2012-02-04T18:15:00.002+01:00

Tillsammans med Lina och Anna blev det ett besök på konstmuseet på lördagseftermiddagen. Vi gick på vernissage för utställningen Svart Ljus och slängde samtidigt ett öga på Helvete, även den nyöppnad. De två temana kompletterade varandra på ett utmärkt sätt. Konstverken i Helevete-utställningen var mest eld och misär (vilket gör sig väldigt bra på bild, älskar tavlan på den brinnande fyren och båten ovan) och Svart Ljust-verken fokuserade istället på den inre svärtan.
Freddie Wadling var en av konstnärerna och spelade några låtar med sitt Kingdom of Evol som också släppte skiva. Det svängde.Kanske lite väl mycket för vissa.
Det fanns en hel del att titta och lyssna på så timmarna flög iväg och jag går gärna dit igen någon dag.

Soft collared neck

2012-02-02T23:08:00.004+01:00

Med lite hjälp från Rookies diy-guide om detachable collars har jag tillverkat en egen löskrage. Vit botten dekorerad med ljus lavenderlila spets och två små moln på kragspetsarna. Det är bra med pysselprojekt som blir lyckade och inte behöver ta alltför lång tid.

Läst i januari

2012-02-01T15:52:00.002+01:00

Det känns som att det skulle vara på sin plats att sammanfatta årets läsning sisådär en gång i månaden, mest för att det är kul att kunna minnas när man läste vad och vad man tyckte om det och sådär. Nu är det dags för januaris skörd.
Trainspotting av Irvine Welsh

Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist
En sidvändare som jag fick i julklappsbytet och som det inte var ett smart drag att läsa första gången jag skulle sova ensam på tre veckor. Den är så mörk och deprimerande på ett jobbigt sätt. Sådär så att den håller en vaken hela natten för att det inte finns något hopp om mänskligheten. Och det slutar med en extrem cliffhanger så jag MÅSTE läsa tvåan. Jag har inget emot svärta och ond bråd död men det behövs i alla fall någon karaktär som inte är helt förstörd.

The Lessons av Naomi Alderman
Precis som en lite modernare version av Brideshead Revisted med samma teman kring katolicism och skuld. Men framförallt innehåller den många av mina favoritingredienser: Oxford, en perfekt ungdomstid, platonsk vänskap och olycklig kärlek. Det känns lite som att jag läst den förut men det gör ingenting för det är som att komma hem. Och den är förtrollande vacker.

Om kärlek sammanställd av Anna Matousek
En liten rar, ganska naiv novellsamling om kärlek. Några klichéer och några guldkorn.

Samlade svenska kulter av Anders Fager (I alla fall 3/4-delar av den, den första fjärdedelen läste jag innan jul)
Även detta är en slags novellsamling. Eftersom John Ajvide Lindkvist är en av mina favoritförfattare ville jag läsa lite mer svensk skräck. Tyvärr tycker jag inte riktigt om hur boken är skriven, det är bara korta meningar och ingen språklig njutning alls att läsa. Den tar sig på slutet dock, allting utan sammanhang i början knyts ihop en smula.

Vem kan trösta knyttet? av Tove Jansson
En slags läsningens motsvarighet till comfort food. Det går inte att se sig mätt på Tove Jansson detaljerade och färgrika bilder.

Pojkarna av Jessica Schaffer
En ungdomsbok i flera lager som är svår att inte tycka om. Den handlar om att inte vilja växa upp, om att skapa sina egna fantastiska världar, om könsroller och normer, om att leka med sin identitet och så en gnutta magi ovanpå det hela. Det är inte en bok som skriver en på näsan. Väldigt fin.

En dag av David Nicholls
Jag älskar upplägget med att under tjugo år återvända till samma datum i huvudpersonernas liv och på så sätt lära känna dem, men var inte jätteförtjust i övriga utförandet.

Eating Animals av Jonathan Saffron Foer
En historia som lyckas hålla "äta kött eller inte-disskussionen" på en komplex nivå och ändå inte kan undvika hur fruktansvärd köttindustrin i USA är.

First love never die

2012-01-31T21:37:00.003+01:00

Efter en lång plugg- och jobbdag är det så upplivande när flera av varandra oberoende facebookvänner med grym musiksmak delar med sig av samma sak. Annars hade jag kanske helt missat Sokos nya(?) musikvideo. Jag trodde att hon slutat med musiken och tycker väldigt mycket om att hon är tillbaka med sin charmighet och precis lagom starka franska brytning.

Födelsedagsfest

2012-01-30T15:19:00.000+01:00

Hela förra veckan hände så mycket i verkliga livet att jag knappt hann tänka, än mindre dokumentera det. En massa spontana utgångar och uteluncher och Harry Potter-filmkvällar och mentorträffar och jag vet inte vad.
Hursomhelst, i lördags fyllde Mehrdad år och då fick i alla fall kameran följa med. Efter en massa velande fram och tillbaka blev det fest i studenthemmet där jag bodde förra året.Födelsedagsbarnet och hans syster.
Det bjöds på tårta med ljus.Som såklart blåstes ut.
Lina.
Kalasgäng.
Det pågick en till fest på samma gång som hade dekorerat uppehållsrummet med konfetti och ballonger som smällde och skrämde slag på folk stup i kvarten.
Anna och Frida sjunger "Ja må han leva" med en massa verser. Jag hängde bara med i de två första.
Mitt i dansen och minglandet plockade någon fram tomtebloss. Festligt värre.

Thank God it's Monday

2012-01-25T11:00:00.001+01:00

Eftersom måndagar ofta är rätt tråkiga bjöd jag hem några klasskompisar för att äta mat och spela spel.
Jag har knappt rört mina LP-skivor sen jag fick en radio vilket är lite trist. Förhoppningsvis är det bara någon slags förälskelsefas på övergående. I måndags dammades de i alla fall av. Mycket 60-tal och lite Jens, så klart.
Vi åt linsgryta. Rotfrukter, linser, krossade tomater och kryddor efter behag. Enkelt, värmande och gott, särskilt med turkisk yoghurt till.
Filippa koncentrerar sig på spelet, ett engelskt ordspel vid namn Huggermugger. För att vinna ska man klura ut "the mystery word" som är gömt bakom luckor genom att svara rätt på olika språkrelaterade frågor och uppgifter och därigenom få bokstav efter bokstav tills man vågar gissa ordet.
Av någon anledning hade det letat sig till hyllorna på Emmaus (där alla sällskapsspel kostar ynka 20 kronor, ska lätt fylla en garderob med spel när jag bor större) och även om jag aldrig hört talas om det innan föll jag pladask. Till utseendet påminner det om "Det susar i säven" med en cyklande groda i centrum och andra ljuvliga illustrationer. Och så har det roliga kategorier som "The Bowl of Alphabet Soup" (scrambled words), "The Bumblebee" (Spelling Bee) och "The Skeleton Key" (key of knowledge). Vissa ord var väldigt kluriga, men det är ju inte roligt om det är för lätt heller, och med lite justeringar lyckades vi spela färdigt det efter några timmars klurande.

60 snabba

2012-01-24T23:15:00.006+01:00

Lista tagen från niotillfem.

1. Hur gammal är du om fem år? 28.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Min jobbarkompis Marie.
3. Hur lång är du? 153 centimeter.
4. Vilken är den senaste filmen du sett? Inglourious Basterds sist av alla. Den var rolig.
5. Vem ringde du senast? Mamma6. Vem ringde dig senast? Pappa
7. Hur löd det senaste sms:et du fick? “Just nu i mitt knä:)” (och en bild på dvärgpudeln).
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms om det inte är jättebråttom eller jätteviktigt.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta.
10. När såg du senast din mamma? Första veckan i januari.
11. Vilken ögonfärg har du? Ljust blågrå.
12. När vaknade du i dag? Prick nio.
13. Vilken är din favoritjulsång? Fairytale of New York.
14. Vilken är din favoritplats? Min läsfåtölj.
15. Vilken plats föredrar du minst? Köpcentrum och kollektivtrafik i rusningstid.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I en större stad med lyckligt liv och en katt.
17. Vad skrämde dig om natten som barn? Var inte särskilt mörkrädd som barn, inte vad jag minns. Spöken och fantasimonster antagligen.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Kanske åt någon klurig ordfråga under gårdagens spelkväll.
19. Hur stor är din säng? 1,05 meter.
20. Har du stationär eller bärbar dator? En bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med, oftast i en stor t-shirt.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två.
23. Hur många landskap har du bott i? Två.
24. Vilka städer har du bott i? Jönköping, London, Brighton, Borås.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Beror på situationen.
26. Är du social? När jag är på det humöret.
27. Vilken är din favoritglass? Hallonsorbet.
28. Vilken är din favoritefterrätt? Fruktsallad med grädde.
29. Tycker du om kinamat? Jo vars.
30. Tycker du om kaffe? I perioder.
31. Vad dricker du till frukost? Vatten, te eller mjölk.
32. Sover du på någon särskild sida? På sidan.
33. Kan du spela poker? Inte längre, har glömt alla regler.
34. Tycker du om att mysa/kela? Jadå.
35. Är du en beroendemänniska? Njae.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Inte som jag umgås med nu, men jag vet flera före detta klasskompisar som var födda samma dag.
37. Vill du ha barn? Inte nu.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och det lilla som finns kvar av skolfranskan.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja.
40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet utan tvekan.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Resor och konserter.
42. Äger du dyrbara smycken? Halsbandet jag fick i studentpresent.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Följer egentligen inget på tv nu. Har hört mycket gott om serien Sherlock, den vill jag titta på. Och På Spåret är alltid lagom trevligt.
44. Kan du rulla med tungan? Va?
45. Vem är den roligaste människan du känner? Ingen nämnd, ingen glömd.
46. Sover du med gosedjur? Nej.
47. Vad har du för ringsignal? Den som var standard på telefonen när jag köpte den.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Tror att mina föräldrar har lite undanlagt, bland annat min blommiga favoritklänning.
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Min mormorsrutefilt har röda inslag.
50. Flirtar du mycket? Nej oftast inte.
51. Kan du byta olja på bilen? Nej, har inte körkort.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Som sagt, inget körkort.
53. Vilken var den senaste boken du läste? Håller på med Eating animals.
54. Läser du någon dagstidning? Bara på webben, BT, J-nytt och GP lite sporadiskt.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
56. Dansar du i bilen? Nej.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? gimmeindie.se
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Någon lapp om kvarglömda grejer på jobbet.
59. När var du i kyrkan senast? Det var nog när jag och Hanna tog en dagsutflykt till Visingsö i somras och tog ett remmalag till Per Brahe-kyrkan.
60. Är du lycklig? Stundtals.

Eating Animals

2012-01-24T14:20:00.002+01:00

Ett av mina nyårslöften var att a) laga mat efter nya recept och inte fastna i samma gamla hjulspår hela tiden och b) äta mer vegetariskt. Att förändra vanor är svårt, men hittills går det rätt så bra. När Eating Animals av Jonathan Safran Foer stod skyltad på biblioteket kunde jag inte låta bli att låna med den hem.
Jonathan ska bli pappa och har varit omväxlande vegetarian och omnivor till och från i sitt liv. Nu vill han veta vad han egentligen ska mata sitt barn med, var kött kommer ifrån och om barnet ska växa upp med vegetarisk kost. Nu är jag drygt halvvägs genom boken och älskar hur den behandlar ämnet. Det börjar varken som ett försvarstal för vegetarianism eller köttätande utan handlar helt enkelt om hur komplex hela grejen med att äta djur är. Mat är så mycket mer än näringsintag, det handlar lika mycket om att berätta historier och sociala koder. Varför kan vi till exempel inte äta hundar i västvärlden? Samtidigt, ju längre in i boken man kommer desto ynkligare står sig skälen för att äta kött, i alla fall så som djuren behandlas på 99% av alla farmar i dag. Nu handlar den visserligen om köttindustrin i USA och jag inbillar mig att allt är så mycket större och värre där, men jag vet inte. Kanske är det bara ännu en försvarsmekanism för att slippa ändra på sig.

Hursomhelst, om nu inte djurens lidande och hur industrin tynger på miljön är nog skäl för att inte äta (industriproducerat) kött borde vi egentligen sluta av själviska skäl. En av mina största rädslor sedan vi hade en lektion om det på biologin på gymnasiet är att virus och bakterier ska bli resistenta mot antibiotika och att vi ska vara tillbaka där vi var innan penicillinet upptäcktes. Inte nog med att många länder inte följer restriktionerna för hur det ska användas på människor, åtminstone kycklingar i köttindustrin är så fucked up genetiskt att de inte kan överleva utan att proppas fulla med antibiotika vilket leder till ännu fler resistenta bakterier vilket skyndar på hela processen. Livsvillkoren på farmarna är också rena paradiset för en start på en ny pandemi. Virus kan i den miljön muteras och samla på sig gener från både fåglar, grisar och människor och sprida sig vidare.

Sedan finns det såklart en annan sida. Kött (och mat) har aldrig varit så billigt som nu. Det produceras så mycket och till ett sådant pris att människor slipper svälta. Det är naivt att tro att hela världen kommer att bli vegetarianer så länge det finns tillgång till kött. För kött är gott, det är enkelt, det har en historia. Och vi människor gör inte alltid vad som är bäst för oss, vi är svaga i köttet (no pun intended, jag tycker bara om det uttrycket) och sätter många gånger kortvarig fysisk tillfredsställelse framför vad som är bra i längden. Vi äter mer kött nu än för 80 år sedan och det vi inte betalar för ekonomiskt måste betalar vi för på andra sätt.

Än vet jag inte hur boken kommer sluta, men det är just nu svårt att tänka sig att Jonathan kommer vilja fortsätta med sitt köttätande, så länge han inte vet exakt var djuren kommer ifrån och att de har haft ett värdigt liv. Det är åtminstone så jag känner just nu. Jag har aldrig varit mindre sugen på en hamburgare.

Ett ljus som aldrig slocknar

2012-01-22T09:30:00.000+01:00

I fredagskväll stod pubhäng med Anna, Lina och Frida som enda punkt på schemat. Jag hade en ny topp som kombinerade Peter Pan-krage och Alice i Underlandet-kaniner. Hur bra är det inte när klädesplagg refererar till två barnböcker på samma gång?
Vi hade roligt som vanligt. Och blev tagna för textilstudenter några gånger, också det som vanligt.
Lina och Anna.
Hängde lite med riddaren i svart rustning.
Frida och jag.
Ljuset på vårt bord vägrade slockna, trots att stearinet var slut för länge sedan. Kanske var det ett sådant Morrissey sjunger om? There is a light that never goes out.

Snön faller och vi med den

2012-01-21T17:14:00.000+01:00

Det har snöat hela dagen och den lägger sig på stadens gator utan att smälta bort. Som jag har längtat. Hela långa december och mer än halva januari. På väg till mataffären och biblioteket knarrar det under kängorna och hela världen målas vit. Alla ljud dämpas och allt det som brukar vara grått och suga livslusten ur en - gator, hus, himmel, tomma träd - lyser istället upp. Det fastnar snöflingor i min fuskpälsbeklädda vintersjal. Den svartvita kontrasten är för stunden det vackraste som finns.

Mer bra musik

2012-01-19T22:14:00.005+01:00

P3 ägnade en hel timme åt att hylla grymma skivbolaget Service, som fyller tio och genom åren gett ut artister som The Embassy, Franke och The Tough Alliance. Det var blev fin lyssning till kvällsmaten.

På NPR kan man (som vanligt med nästan alla album jag väntat på den sista tiden) förhandslyssna på First Aid Kits "The Lions Roar".

Åh Jens

2012-01-17T22:30:00.000+01:00

Eftersom min stora Jens Lekman-besatthet fortsätter hålla i sig (ett och ett halvt år and still counting, lyssnade på honom innan såklart men sedan dess har hans musik obestridligt varit nummer ett) och jag har en tendens att fastna framför liveklipp på youtube sent på kvällarna när jag borde sova. Lika bra att göra något konstruktivt av det tänkte jag och bestämde mig för att dela med mig av några favoriter.

A little lost (Arthur Russell cover)
Tänk att gula plaststolar kan vara så visuellt snyggt. Och tumpiano är ett instrument som används alldeles för sällan.

Jag har nog tipsat om den här förut men ändå. Black Cab framförd i en black cab. Väldigt meta. Dessutom är tumpianot med igen.

Julie på svenska. Höll på att tuppa av (på ett bra sätt) när han spelade den på Nerfertiti i höstas. "Vad ska du göra när du tagit studenten? Sitta här och bara vänta på döden? När alla dina vänner har flyttat till London och körsbärsträden slutar blomma imorgon." Nästan så att man börjar drömma om en skiva med översatta låtar.

Är du fortfarande arg, i duett med Annika Norlin. Det är så himla ilandsproblemsorgligt att inte hela låten finns i cyberrymden.

Your Arms Around Me. En tidig version med lite annan text. Adorable.

Pocketful of Money. Aukustiskt på Hammarkullen, i solnedgång en vacker majkväll. Så jäkla perfekt.

Berätta för honom

2012-01-16T20:44:00.003+01:00

I Sverige har vi fortfarande en lag som tvingar transsexuella som vill korrigera sin kropp att sterilisera sig. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och det är inte klokt att ett enda litet parti ska få förhindra en lagändring. Om du tycker att det är lika fel som jag är det här en utmärkt chans att göra sin röst hörd i protest.
Vill man veta mer om ämnet är det här inlägget en bra start.

Skrotnisse och Frida Kahlo

2012-01-15T19:27:00.006+01:00

Lördag var en bra dag. Jag åt en god, grön frukost i lugn och ro.På eftermiddagen bar det av till Göteborg med Lova och Joel. Tiden bara flög iväg under bussresan och jag fick bra tips på både författare och prisvärda matställen.
Vi besökte konstmuséet med galet många andra. Jag har nog aldrig behövt köa särskilt länge för att komma in på ett museum förut. Dagens lärdom: Försök att gå dit andra tillfällen än lördageftermiddagar.
Vi hade två skäl att åka dit, dels utställningen med Jan Lööf som ligger bakom storverk som Skrot-Nisse, Tårtan och Sagan om det röda äpplet, och dels utställningen med Frida Kahlo och Diego Rivera. Båda slutar snart visas så skynda dit om möjligheten finns.
Eftersom jag är en sucker för nostalgi uppskattades Jan Lööf-utställningen mest. Detaljrikedomen är underbar och jag älskar upptäckten att han refererar så mycket till kända personer och konstverk i sina teckningar och serier.
Frida Kahlo och Diego Rivera-utställningen var också intressant, särskilt att se att Kahlo gjort mer än sina självpoträtt, men vi hade nog behövt vara lite mer pålästa för att uppskatta den fullt ut. Trötta på alla intryck kikade vi sedan snabbt igenom delar av de permanenta samlingarna, bläddrade i böcker i butiken och tog en fika. Sedan for jag tillbaka till Borås och hängde lite på en förfest, fast det har jag inga bilder från. När resten gick ut och dansade så promenerade jag hem och stupade i säng.

Its beauty is its plumage

2012-01-14T11:47:00.000+01:00

"Oxford is beautiful; its beauty is its plumage, its method of procreation. The beauty of the dream of Oxford, of spires and quiet learning, of the life of the mind, of effortless supriority, all these had beguiled me. ""Oxford was a tree decked with presents, all I had to do was reach out my hand and pluck them. I would achieve a first. I would gain a blue, I would make rich, influential, powerful friends. Oxford would paint me with a thin layer of gold."
(Ur The Lessons av Naomi Alderman)
En favoritkänsla: När man hittar en bok som verkar ha varit skriven just precis för en själv, börjar läsa den och i första kapitlet hittar en paragraf som bekräftar det.

Hittat på nätet

2012-01-12T14:28:00.005+01:00

Några saker jag tycker om på internet just nu:

If famous writers had written Twilight

Hit girl-taggen på tumblr (Jag såg Kick-Ass för första gången härom dagen och älskade den.)
Den här musikvideon Best Coast - Our Deal
Captain Kitty Ace Aciator Cat print Extra bra är att den är tryckt på papper från gamla ordböcker.

Välkommen vardag

2012-01-09T21:19:00.000+01:00

Det känns faktiskt helt okej att vara tillbaka i vardagen. Visserligen behöver vi inte börja plugga förrän imorgon, men tråkstaden visar sig än så länge från sin bästa sida. Det har snöat idag och jag har storhandlat, lagat mat och tränat och känt mig vuxen och förståndig. Och jag har varit på fin feel-good-filmkväll med nästan hela biblioteksfamiljen. En busschafför stannade och gav mig skjuts hela vägen hem igår natt trots att bussen egentligen inte var i trafik och det känns som att det här året börjat bra. Lovet har varit mer än välbehövligt.

Min lilla lya har fått några materiella tillskott och det har varit roligt att klura ut vad som ska sitta var. Den bästa julklappen var nog radion, det är lite mindre ensamt att äta frukost och laga mat till radioskval. Nästan lika bra var ljusslingorna för inomhusbruk, även om det är svårt att hitta den perfekta placeringen för dem. Jag har tänt och släckt och flyttat runt och myst och kommit fram till att skivhyllan och gardinstången blir trevligast för tillfället.

Spelkväll

2012-01-07T12:15:00.000+01:00

Hanna (och Tellus) bjöd in till sällskapsspelkväll. Vi spelade oss igenom allt från barnspel som Cluedo (jag vann!) och Jakten på den försvunna diamanten...
... till en avancerad kortspelsvariant av Maffia. Det körde vi flest gånger. Ett ondskefullt imperium styr världen och deltagarna är en rebellgrupp som utför uppdrag. Men i gruppen finns också spioner från imperiet som kan sabotera uppdragen och så gäller det att vinna tre uppdrag först, vare sig man är rebell eller spion.
Ett väldigt roligt spel, även om man blir väldigt misstänksam mot alla spelkamrater och det leder till många anklagelser och jobbiga teorier om vilka som är spioner. "Va? Ser jag ut att vara röd?"
Sällskapsspel är nog grejen det här året. Och det var fint att få en så rolig kväll ihop på hemmaplan innan alla försvinner till studerande på andra orter igen.

I'll be your Emmylou

2012-01-06T18:53:00.001+01:00

Kan inte First Aid Kits nya skiva släppas nu nu nu?

Trainspotting

2012-01-06T18:15:00.000+01:00

En av böckerna jag fick i julklapp förra året var Trainspotting. Nu är den utläst, visserligen minst tre år försent, men, som man säger, bättre sent än aldrig.
Det tar några kapitel att komma in i skotskan (den här boken förlorar nog rejält på att inte läsas på originalspråket) men snart nog känns det helt naturligt med ord som wee (liten), bairn (barn) och keks (byxor) för att inte tala om alla dialektala stavningar som fitba (football).

Annars så handlar den om ett gäng heroinmissbrukare i Edinburgh. De olika personerna i gänget turas om att vara berättaren, även om vissa bara får ett kapitel och andra flera stycken. Dessutom så är berättelsen inte helt linjär även om den går framåt i tiden, precis som i ett fotoalbum där varje bild visar ett fruset ögonblick blir varje kapitel ett snapshot av något som hänt, eller så kanske man kan se boken som en novellsamling som löst hänger ihop. Några scener är väldigt grafiska och brutala och språket är rått, men det finns mycket humor i den också. Och så klart en del fantastiska citat, som även är med i filmen. Helt klart en värd läsupplevelse om man står ut med råheten.

Nyår

2012-01-06T10:21:00.000+01:00

På nyårsaftonen hade vi turen att få följa med Sanna på middag i ett annat kollektiv. När vi kom dit visade det sig att vi hade hamnat i ett sekelskifteshus med högt högt i tak, kakelugnar och kaminer överallt och stora vackra fönster. Som om det inte var nog var utsikten fantastisk och hela kvällen såg man enstaka fyrverkerier glittra ikapp med ljuset från höghusfönsterna på andra sidan järnvägsspåret. Vi blev bjudna på fantastiskt god vegansk mat med japanskt tema.
Efter middagen och en massa diskutioner hann vi knappt börja dansa lite innan det var dags att åka till Masthuggskyrkan för att fira in tolvslaget. Även där var utsikten fantastisk, särskilt som några i gänget kom på den eminenta idén att hoppa upp på muren. I minst tjugo minuter stod vi där på rad och såg hela Göteborg explodera för att fira in det nya året.Sen gick allt lite utför, sådär som det lätt gör när alla är champagnebubbliga och salongsberusade och man tappar bort varandra. Dessutom är första dagen på året nästan alltid den värsta dagen. Efter några timmars småkaos och planlöst irrande åkte vi hem, drack te och tittade på Lejonkungen.

Kaffe och chèvre

2012-01-05T17:26:00.012+01:00

Jag och Sofia besökte alltså i Göteborg några dagar. Vi bodde i ett kollektiv och det råkade bli så att vi nästan helt struntade i att turista. Istället vände vi på dygnet, drack kopiösa mängder te och hängde med trevliga människor nätterna igenom.
En vacker eftermiddag tog vi oss i alla fall till charmiga Haga. Stormen från dagen innan hade lagt sig och det kändes bra att kunna utnyttja det sista dagsljuset.Vi mötte upp Linda och var så hungriga att vi gick in på det första fiket vi hittade.
Som tur var fanns där både gott kaffe och en gudomlig chèvresmörgås med honung.
Efter en massa årskrönikeprat åkte Linda hem och vi andra traskade gatan fram och tittade i boklådor och vintageaffärer. En av boklådorna sålde en bok som Sofia medverkar i, det var minsann dagens roligaste upptäckt.

En önskan

2012-01-03T00:33:00.002+01:00

"May your coming year be filled with magic and dreams and good madness. I hope you read some fine books and kiss someone who thinks you're wonderful, and don't forget make some art -- write or draw or build or sing or live as only you can. And I hope, somewhere in the next year, you surprise yourself."

- Neil Gaiman

(En vacker nyårsönskning som jag alltid glömmer bort att publicera på nyårsaftonen. Hursomhelst, att den kommer några dagar sent gör den inte mindre sann.)

Tack för paketet!

2012-01-02T22:21:00.000+01:00

På väg till Göteborg mellanlandade jag i lyan i Borås, vattnade blommorna och hämtade ut mitt bokbytespaket. Tack så hemskt mycket, hemliga bokvän. Tyvärr hade jag lite för mycket i huvudet och ingen dator till hjälp för att hinna klura på ledtrådarna så vem du är är fortfarande ett mysterium, men tack i alla fall! Jag blev jätteglad för de genomtänkta presenterna (armbandet var verkligen på pricken, likaså disktrasan och underlägget), de goda ät- och drickbara sakerna och böckerna. Kråkflickan ska bli extra spännande att läsa för jag hade nog inte valt den själv, men beskrivningen av den låter lovande.

Gott Nytt År

2012-01-01T00:01:00.000+01:00

Fem skivor 2011

2011-12-30T11:38:00.001+01:00

(Som vanligt utan inbördes ordning.)

Cat's Eyes- Cat's Eyes
Girls - Father, Son, Holy GhostCrystal Stilts - Half in Love With OblivionPJ Harvey - Let England Shake
Dirty Beaches - Badlands

Ivääääääg

2011-12-29T11:32:00.002+01:00

Idag far jag till Göteborg några dagar för att fira nyår. Ha det gött så länge, vi hörs när vi hörs.

Nördmiddag

2011-12-28T17:55:00.001+01:00

Igår fick jag följa med den här tjusiga damen och äta middag med sisådär femtio rollspelare i en sal på stora hotellet. Vi var för många för att få plats inne på puben och alltså blev det några turer fram och tillbaka till baren, förbi konstiga tavlor och vackra soffor. Även om jag inte riktigt hängde med i nördsnacket alla gånger så var det en väldans trevlig kväll där alla var som en enda stor familj och gemenskapen hängde som ett tungt täcke i luften. Och så var det förstås awesome att träffa Hanna igen. Hon är smått besatt av 20-talet för tillfället och det syns. Det är så roligt med människor som brinner för något.

Fem böcker 2011

2011-12-28T16:00:00.001+01:00

Amanda Svensson - Välkommen till den här världenJag älskade Amandas debut och även om jag inte föll lika pladask för den här får jag, efter en omläsning, medge att den nog är snäppet bättre. Välkommen till den här världen är ett slags triangeldrama med tre unga människor som rör sig i Köpenhamns nattliv i huvudrollen. Största behållningen är språket som är så fantastisk lekfullt och klarar av att vara allt från poesi till talspråksbrytning utan problem.

Liv Strömqvist - Ja till LivEn jättejätterolig satirisk ABC-bok för vuxna. Även om några poäng är lite för lättplockade och det ibland raljeras lite väl mycket är helheten en tänkvärd skrattfest om allt från tolv tröttsamma typer till hur moderaterna dog ut.

Daniella Wilks - BanglatownEn coming of age-serieroman, om Danni som flyttar till London för att studera psykologi. Den är underbart färgstarkt tecknad i tusch och blandar roliga anekdoter med allvar på ett bra sätt. Igenkänningsfaktorn är hög för alla som

John Niven - The Second ComingGud är en skön typ som for på semester ungefär vid renässansen och precis kommit tillbaka till jobbet och är arg för att världen ser ut som den gör, att människornas fria . Han struntar i om folk tror på honom eller inte så länge de är snälla. Moses hittade nämligen på de tio budorden själv, allt Gud ville säga var "Be nice". Onda människor hamnar i helvetet om de så är påven själv och goda i himlen. För att ge jorden en ny chans skickar han än en gång sin son till jorden. Jesus Christ, alltid en outsider, är indie-artist och ställer upp i en fiktiv motsvarighet till American Idol. Boken är så rolig att man skrattar högt.

Carolina Fredriksson - FlodEn fin, sorglig och lite annorlunda bok om två barn som bor i en husbil vid kanten av en bro som går över en flod (hjälp, det där lät ju som en låttitel av Per Gessle). Husbilen och barnen är det enda som finns kvar av kåkstaden som en gång låg där. Ibland får de besök av en äldre flicka från Staden på andra sidan floden som tar hand om dem, men mest är de ensamma i sin egen värld och får leva av vad än floden för med sig.

Julafton

2011-12-27T09:45:00.002+01:00

I år blev julafton lite annorlunda mot vad den brukar. Mormor var sjuk och för trött för att åka hem till oss och fira, så vi åkte till henne några timmar efter lunch. Hon hade åtminstone orkat pynta lite, bland annat med en egen broderad julgransmatta.
Mimmi fick så klart följa med och sov som en stock i stormattes famn hela besöket.
Jag hade margaretaflätor dagen till ära.
Efter Kalle Anka for vi hem och pappas morbror och moster kom och firade som vanligt.
Vi drack glögg och åt julbord som sig bör. Hamnade i matkoma som vanligt, det finns alldeles för mycket gott att mumsa i sig. Julskinka med senap, köttbullar, rödkål, jansons... Sedan var det paketöppning och lagom till den kom min systers pojkvän. Även om mormor var saknad är det fint med lite nytillskott. Sen jag och Linnea blivit vuxna går paketutdelningen till så att vi öppnar ett paket i taget och gläds nästan lika mycket åt de andras gåvor som våra egna.Yatzy blev som förälskad i julklappssäcken i juteväv och bosatte sig på den hela kvällen. Juldagen bytte vi som vanligt och var hos pappas moster och morbror, åt ännu mer god mat, spelade spel och tittade på tv.

Dagarna innan jul

2011-12-26T16:34:00.008+01:00

Förutom att läsa en massa böcker och umgås med min familj hann jag med att hitta på lite saker dagarna innan jul. Jag stack nejlikor i apelsiner lite i sista minuten för att det luktar så gott. Julen handlar mycket om att det ska dofta rätt. Granbarr, matos och stearinljus är några andra essentiella lukter.
Några dagar innan dopparedagen orkade jag lämna hemmets trygga vrå och ta mig in till stan och möta upp Frida. Vi fikade, inhandlade de sista klapparna och förundrades över stadens juldekorationer.
Kvällen innan julafton var det äntligen dags att klä granen.
Yatzy ville som vanligt vara med på ett hörn där det händer.
Men det är min syster som har huvudansvaret för granpåklädnaden, hon har blick för sådant. Jag hänger mest upp kulor lite här och var och så får hon rätta till det.
Guld, grönt, ljus och glitter är temat och det blir om inte särskilt traditionellt så en vacker och vilsam gram att titta på.

God Jul

2011-12-24T15:00:00.001+01:00

Fem filmer 2011

2011-12-21T22:05:00.002+01:00

December innebär som vanligt sammanfattningar av hur året varit. Här börjar det med fem filmer jag sett på bio i år (utan inbördes ordning):

Harry Potter and the Deathly Hallows 2Premiären av sista Harry Potter-filmen kändes som slutet på en era. Filmen var på det stora hela ett bra och känslosamt avslut även om man som vanligt när det finns en litterär förlaga störde sig på tusen små detaljer.

SubmarineEn charmig och smårolig film om 15-årige Oliver Tate som har två mål: att bli av med sin oskuld innan sin nästa födelsedag och att släcka gnistan som finns mellan hans mamma och hennes ex som plötsligt dykt upp i deras liv. Den har ett bra soundtrack och är snygg, men saknar riktigt djup.

Never let me goVärldens bästa Carey Muligan spelar Katy som växer upp på en slags internatskola i en värld lik vår egen, men som ändå väsentligt annorlunda. Jag älskar den för de moraliska frågorna den ställer, det lugna tempot, de dova färgerna, det engelska landskapet, kärleks- och vänskapshistorien och för hur sorglig den är.

The illusionistEn fantastisk melankolisk tecknad film nästan helt utan repliker, om en avdankad trollkarl, en kanin och en flicka som tror på trollerier.

Dogtooth
Årets konstigaste film. Jag tyckte inte om den och kommer inte se om den men blev berörd. Och upprörd.

Mera hund

2011-12-20T14:49:00.000+01:00

Jag ska försöka att inte gå bananas med hundbilder här på bloggen framöver, men bilderna från igår var inte jättebra och de här under visar så mycket bättre hur valpen ser ut. Hon är alldeles bedårande, särskilt i konstrast till den vita snön.

Sista helgen: Lördag

2011-12-20T11:20:00.000+01:00

Och så blev det lördag. Jag jobbade mitt sista pass för i år och det kändes som att halva klassen var på biblioteket för att slita med sina fältstudier innan inlämningen på måndag. När passet var slut var jag trött men full av frihetskänsla, äntligen lov på riktigt!
Det var bara att ladda om batterierna och ge sig iväg högt upp på Norrmalm.
Där vankades det förfest hos Lina och Anna.
Jag lärde mig att böja kapsyler och tillsammans fyllde vi en halv flaska. Det blev en förvånansvärt tjusig dekoration.Frida är lätt den som är bäst på att komma på fyndiga poser. Här är extra tung heavy metal.
Och så blev det dans dans dans en stund innan vi efter mycket om och än lyckades ta oss ner till stadskärnan. Vi gjorde det bästa möjliga av sista natten med gänget.Avsked är visserligen trista, men samtidigt gör de att man verkligen tar tillvara på tiden strax innan. Världen blir skarpare i kanterna och färgerna tydligare när man vet att snart är det slut.

Pepparkornssögon och svart, fuktig nos

2011-12-19T23:30:00.002+01:00

Efter att min mamma ringde i förra veckan och berättade att hon köpt hund (det kom som en blixt från en klar himmel) var jag förstås tvungen att åka hem lite tidigare än det var tänkt för att välkomna den nya familjemedlemmen. Bilfärden hem från uppfödaren kommer alltid vara fastetsad i minnet. Det snötäckta landskapet och stjärnhimlen som susade förbi utanför rutan samtidigt som jag höll en varm sovande kropp invirad i en filt hårt tryckt mot bröstet. En liten, liten svart dvärgpudel med fuktig nos, rosa tunga och pepparkornssögon som är svåra att fånga på bild. Vi har redan fått årets julklapp.
(Det här innebar tyvärr att jag inte kommer få mitt bokpaket förrän någongång efter jul. Borde ha tänkt på att skriva min barndomshemadress istället. Men, min hemliga bokvän, det ska bli lika roligt att öppna det då.)

Sista helgen: Fredag

2011-12-19T23:14:00.002+01:00

Föregående helg var den sista med gänget på flera veckor. Det välbehövliga jullovet innebär ju att vi sprids åt alla landets håll och kanter. Som om sista-kvällen-med-gänget inte vore anledning nog att slå på stort och fira kom Joakim på besök och vi var lika lyriska som alltid över att få besök någon annanstans ifrån.
Det blev en lagom lugn kväll, fast vi sänkte mysfaktorn på puben lite och släckte ljuset på vårt bord av säkerhetsskäl. Sist Anna var här började nämligen hennes hår att brinna. Tur att det inte syns.
Här smiddes säkert hemliga planer, fast jag vet inte om det blev något av dem.
Trots en supertrevlig kväll stannade vi inte tills det stängde, utan rörde oss hem i vettig tid för att orkar med morgondagen.

Quiz quiz quiz

2011-12-15T22:02:00.000+01:00

Torsdag är som bekant den stora quiz-dagen här i stan. Det är extra roligt att komma ut och göra någonting en kväll mitt i veckan och bryta av vardagsrutinen lite, särskilt i perioder som den här när vi sitter hela dagarna på biblioteket.
Fast först hade jag en trevlig eftermiddag med julklappsinköp och pysslande med paketet till min hemliga bokvän (imorgon är sista dagen att posta det, varför skjuter man alltid upp saker till sista minuten?).
Vid åtta var det i alla fall dags för quizet och Ninjamaskinen samlades ännu en gång.
Trots att vi valt bordet under en skyddsängel gick det inte spektakulärt bra, men inte värdelöst heller. Vi var en freakin' frustrerande poäng från placering.
Lina och Frida funderar på vilka låtintron som spelas eller någonting annat klurigt.

Julsånger

2011-12-13T22:56:00.003+01:00

Även om julen till stor del handlar om tradition är det inte fel att föra in lite nytt då och då. Förra året innebar mängden Spotify-listor på temat jul publicerade av vänner och bloggare upptäckten att det görs massvis med ny julmusik och att en del av den är bra. Här är några julsånger släppta de senaste tio åren jag tycker mycket om.

Crocodiles och Dum Dum Girls gör finfin brusig julmusik ihop i samarbetet "Merry Christmas, Baby (Please Don't Die)". Och visst känns samarbeten och duetter väldigt jul?

Auld Lang Syne är visserligen gammal och klassisk, men El Perro del Mar gör den så bra.

Jens Lekman bjöd härom månaden på en akustisk, melankolisk bit vid namn "I don't know what to do with this information".

Okkervil Rivers jullåt är också mer melankoli än bjällerklang. Dessutom rymmer titeln så mycket, "Listening to Otis Redding at Home During Christmas".

Babian är i vanliga fall mest garagerockiga men blir även de lite vemodigt juliga i "Kärlek i paket".

Allo Darlin' får avsluta på en lite gladare not. Hittar bara demoversionen av "Space Christmas" på youtube, men det är hur som helst en väldigt rar julvisa.

Utomhushockey

2011-12-11T21:35:00.000+01:00

En hockeymatch utomhus vid den här tiden på året känns lite som motsvarigheten till en lerig festival. Det verkar idiotiskt sett utifrån, men när man väl är inne i det blir vädermisären nästan positiv.
Bland annat av den diffusa anledningen lämnade jag hemhemmet, familj och djur för att i halvtaskigt vädret tillsammans med 19 000 andra se HV71 och Linköping spela en jubileumsmatch utomhus. Fast allra viktigast var att få göra det ihop med Sutina, som har kommit hem efter ett halvår i Taiwan.Hur som helst, det hela började inte så roligt. I snöblandat regn och med skymd sikt uppfattade jag inte särskilt mycket av första perioden men tillräckligt för att fatta att det inte var någon höjdare spelmässigt.

I pausen lyckades vi ta oss upp till platser med bättre sikt, men inte blev själva matchen mycket roligare för det. Hockey utan mål är inte särskilt roligt och det blev inte ett enda under ordinarie tid. Istället satte Linköping spiken i kistan mitt i förlängning, så något riktigt firande blev det inte. Det var ett misstag att nästan ta för givet att HV ska vinna en sådan här match.Men som helhet var arrangemanget bra. Det var häftigt att stå mitt bland fyrverkerier och tifon och att se tre läktare röra på sig i takt till samma musik som brukar spelas en utekväll på Harrys. Och så var det trevligt att befinna sig i hockeymiljön igen, bland hejaramsor, förståsigpåares kommentarer, ivriga barn och korvdoften. Jag fick till och med gåshud en gång, när den gamla HV-låten spelades innan sista perioden. Och det enda vi frös en smula om var tårna.

Läget just nu:

2011-12-10T16:58:00.004+01:00

Julmys och quiz

2011-12-09T12:30:00.001+01:00

När man får en inbjudan att komma och se julkalendern på tv går det inte att tacka nej. Så jag kilade glatt över till Helena och lyckades komma fram prick kvart i sju.
Efter dagens avsnitt som slutade spännande drack vi glögg och åt hembakade pepparkakor och pratade om allt som hänt sen sist.
Sedan var det dags för öl och musikquiz på Wisers. Vi kom tidigt till en nästan tom pub och unnade oss lyxen att prova flera möjliga sittplatser. Sakta fylldes puben med mer folk och vid nio fanns det inte många lediga stolar kvar. Själva quizet gick sådär, det blev ingen pallplats, men en del poäng skrapade vi i alla fall ihop.

Den här bloggposten innehåller nötkräm

2011-12-07T23:17:00.003+01:00

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

(Det är alltså inte jag som skrivit texten ovan, utan den är hämtad från bloggmaterialet hos UNICEF. )

Nummer två

2011-12-07T18:42:00.004+01:00

Appropå det här med fantastiska debutalbum och att väntan på en uppföljare är så nervpirrande. Perfume Genius släppte ett smakprov från kommande skivan och jag blev livrädd av att läsa promotexten: "Where “Learning” was stark and confessional however, “Put Your Back N 2 It” is lush and universal./.../" Det mörka och intima med på debuten var det jag tyckte allra bäst om. Tack och lov så finns det mörka kvar av smakprovet All Water att döma. Det är lite pampigare och luftigare bara.

Från det här:

Till det här:

Hår

2011-12-07T00:12:00.005+01:00

Ibland blir man nostalgisk över småsaker. När jag klippte luggen för några minuter sedan och alltså var rätt fokuserad på hår fastnade en tanke i skallen: hur mycket jag saknar exakt den nyans av rött mitt hår var färgat i sommaren 2009. Eftersom jag alltsomoftast inte är så kräsen med det som finns på skallen (blir det fel och fult så växer det ut igen - inte finns det mycket som är så lätt att rätta till ) brukar jag köra på att köpa den billigaste varianten av röd färg på butikshyllan. Just nu känns det dumt eftersom jag inte har den blekaste aning om vilket märke eller vilken nyans det var.
Oh, those happy, hairy days

Ljus

2011-12-05T17:24:00.000+01:00

Något som jag verkligen uppskattar med den här årstiden är hur julbelysningen förvandlar en alldeles vanlig stad till något hämtat ur en saga. Det är bara snön som fattas.

Dogtooth

2011-12-04T21:18:00.002+01:00

Jag har precis kommit hem från ett biobesök på Röda Kvarn med Anna och Lova. Vi såg Dogtooth och var efteråt alla överens om att det var en mycket obehaglig film. Jag tror inte att jag tyckte om den och kommer antagligen aldrig att se om den, men ändå var den bra. Det brukar räcka med det, att så fort en film eller bok eller låt väcker känslor och berör, då finns det något där värt att ta vara på.
Filmen kretsar kring en störd familj. Föräldrarna har av någon anledning stängt in de tre nu vuxna syskonen i huset och trädgården och lurat i dem att enda sättet att tryggt lämna den är genom bil vilket bara pappan gör. Ungdomarna beter sig fortfarande som barn vilket leder till många missöden och några magstarka scener. De får lära sig nya ord med fel betydelse, zombie betyder till exempel en liten gul blomma. De tror att flygplan är leksaker som ramlar ner från himlen då och då. Den här påhittade verkligheten de lever i är obehaglig att ta del av som tittare.
Jag inte det är bra att veta för mycket om filmen innan man går och ser den, jag hade bara läst blurben från biografen och ändå var den helt annorlunda än vad jag föreställt mig. Inte heller bjuds man på några självklara svar, antagligen kommer jag att ligga vaken och grubbla på den inatt istället för att sova.

Snart har helgen v.48 tagit slut

2011-12-04T14:59:00.002+01:00

Redan i måndags anlände min nya kamera, men igårkväll var egentligen första gången det fanns något annat att fota än mitt rum. Man är nästan löjligt rädd om nya saker, så inga utflykter i regn för min del än så länge. Hursomhelst, vi började lördagskvällen hos Lina.

Lägenheten ligger på översta våningen på en stor kulle, vilket är en smula jobbigt när man ska ta sig dit. Men utsikten är hemskt tjusig, för en gångs skull ser Borås vackert ut. Allt ser vackert ut på avstånd.(Varning för dålig ord- och bildvits) Ljushuvud!Sedan tog vi bussen in till centrum, mötte upp Christofer på stadens minsta dansgolv och dansade bort resten av natten.

Mer kalender

2011-12-01T21:47:00.000+01:00

Som om det inte vore nog med att SVT bjussar på vad som verkar vara en av de bästa julkalendrarna på flera år, de erbjuder också en julkalender för vuxna. Varje dag på deras kortfilmsvisa visas en rörlig serieruta av antingen Nina Hemmingsson, Martin Kellerman, Jan Stenmark, Liv Strömquist, Sara Granér eller Ulf Lundkvist. Väl värt att lägga en knapp minut på.

Första december

2011-12-01T15:55:00.004+01:00

I och med första decembers ankomst sker en av årets viktigaste tv-händelser: Julkalendern drar igång. Det blir en liten högtidsstund att titta på dagens avsnitt samtidigt som man tuggar på den halväckliga chokladen från dagens kalenderlucka.
Jag hade höga förväntningar på årets upplaga (En julkalender i Charles Dickens anda lät på förhand alldeles utmärkt) och de har än så länge införlivats. Ett snöigt 1800-talsstockholm och en varm berättarröst andas väldigt mycket jul.

Till min hemliga bokvän

2011-11-29T23:14:00.001+01:00

(Jag hoppade på ett julklappsbyte hos En bok om dagen, som i korthet går ut på att man ska skicka ett paket med två böcker och lite annat smått och gott till en okänd bloggare, och själv få ett tillbaka. För att underlätta det hela för sin hemliga bokvän ska man svara på frågor om sitt läsande och vad man gillar i allmänhet och här kommer mitt mastodontlånga.)

* Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
När det gäller böcker är jag i princip en allätare, med en förkärlek för fantasy, coming-of-age-historier, Jane Austen och Brontë-systrarna och berättelser som utspelar sig på internatskolor.
* Favoritförfattare? (Har du alla titlar eller har du läst alla titlar; alltså, är det idé att skicka något av just den författaren..?) Några stycken som jag älskar och har allt av om inget annat nämns: Tove Jansson, John Ajvide Lindkvist (saknar Lilla Stjärna), JK Rowling, Amanda Svensson, Terry Pratchett (har kanske hälften av hans böcker men de är ju lite för många för att räknas upp), Donna Tartt.
* Läser du på andra språk än svenska? Vilka?
Engelska (föredrar det i de flesta fall om det är originalspråket).
* Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall?
Nej, det hör inte till vanligheterna.
* Samlar du på böcker av någon särskild författare?
Inte målmedvetet. Men ens favoritförfattare brukar på något sätt hopa sig i bokhyllan ändå...
* Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var? Tyvärr inte, men kika gärna i kategorin böcker.
* Vad är du ute efter, då du läser? (Bildning, äventyr, romantik, hjärngymnastik, nya erfarenheter..? Försök att berätta!) Min fritidsläsning handlar till 90% om underhållning. Om verklighetsflykt och att i alla fall få uppleva sådant som man aldrig kommer vara med om i tanken.
* Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?
Deckare är inget jag plockar upp i första taget, i alla fall inte konventionella sådana.
* Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..? Är så trött på hemska baserat-på-en-verklig-historia-böcker i stil med Pojken som kallades det.
* Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? George R Martins Song of Ice and Fire (Game of Thrones), Melina Marchettas Jeliocoe Road, något mer av Harukui Murakami (har läst Norweigan Wood och Sputnikälskling), något mer av F. Scott Fitzgerald (har läst The Great Gatsby och Tender is the Night).
* Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?
Något av Tove Jansson som inte är muminböckerna. Trainspotting är en sådan där bok som stått på min att-läsa-lista i tusen år men ännu inte blivit av. Uppföljarna till Fogelströms "Mina drömmars stad". John Nivens The Second Coming.
* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt? Se ovan.

* Vad gör du helst på fritiden?
Läser (duh), internethänger, glor på film och tv-serier, går på konserter, tränar, fikar, pysslar, festar, spelar spel, reser.
* Samlar du på något?
Tygkassar och muminmuggar.
* Favoritfärg?
Svart, blått.
* Teve-serier som du uppskattar?
Twin Peaks. Brideshead Revistited. Misfits. True Blood. Skins. The Mighty Boosh.
* Favoritfilmer? An Education, det mesta Tim Burton gjort, En kärlekshistoria, Jules et Jim och Some Kind of Wonderful.
* Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak? Te, alla gånger. Just nu är jag förtjust i kanelte. Det smakar så juligt.
* Vilket slags godis tycker du bäst om? Choklad och saltlakrits. Och hur är det där med naturgodis, egentligen..? Frukt är inte godis men naturgodis är godis!
* Stjärntecken? Fisk.
* Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul? Förutom typ hundbajs, pizzasallad och andra äckliga saker kommer jag inte på något direkt. Det här var nog klurigaste frågan.
* Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul? Det är väldigt kul att få överraskningar, särskilt sådana det ligger lite tanke bakom. Men även nagellack, bokmärken (ett sådant man stoppar i böcker och inte sådana man bytte som liten) och anteckningsböcker uppskattas.
* Eventuella allergier eller födoämnesval (vegan, t.ex.)? Inget sådant.
* Sådant som får hjärtat att bulta lite fortare:
katter, ugglor, vinylsinglar, havet, John Bauer, ukuleles, snö, kragar, Harry Potter, museum, armband, förgätmigej, London, balettdansöser, sjömän, körsbärsträd, Alice i Underlandet, tatueringar, munspel, finurliga citat.

Have you tried turning it off and on again?

2011-11-27T11:22:00.001+01:00

Det stormar ute så jag tar det som ursäkt för att inleda första advent med att ligga kvar i sängen och titta på några engelska humor-favoriter, The IT Crowd och Mighty Boosh. Hilarious.

Invigning

2011-11-26T11:10:00.001+01:00

Igår var ingen vanlig fredag. Vi övergav det sedvanliga myset och gick istället på återinvigningen av kulturhuset (som verkligen förtjänar namnet, stadsbibliotek, konstmuseum och teaterscener i ett och samma hus).
Först av allt såg vi Jasmine Kara spela i biblioteket. Svängig sextio-tals soul som hade passat alldeles utmärkt i en rökig källare på någon klubb i en mycket större stad. Höjdpunkten var ändå den gamle farbrorn som dansade loss spelningen igenom. Sådan vill jag också bli när jag blir gammal.
Efteråt fick Jasmine blommor som hon kastade ut till publiken och vi fångade. De silverglittriga rosor (som snabbt döptes om till vampyrosor efter vampyrerna i twilight) och musiken hade gjort oss på väldigt gott humör.
Efter att ha kastat ett öga på konstutställningarna i museet slog vi oss ner i teatersalongen och lyssnade på två knappt timslånga set av jazz. Musikerna var så skickliga att man mest satt och gapade i förundran. Särskilt bandledaren, inte nog med att han spelade fyra olika instrument under konserten, han spelade två av dem - synth och tvärflöjt - samtidigt. Det är inte riktigt rättvist.

Sent i november

2011-11-24T22:28:00.006+01:00

Jag äter en sen kvällsmat efter jobbet och tänker för miljonte gången att mitt hem behöver en radio. Datorn tar för lång tid att slå på och vinylplattor måste man vända på. Det är för det mesta charmigt men ibland vill man inte anstränga sig för att höra röster och musik, en knapptryckning är precis tillräckligt.
Utanför fönstret är novembergråheten som värst. Det går inte ens att säga om det är dimma eller duggregnar ute och det behövs ingen apparat för att mäta att luftfuktigheten är hundra procent. Borås stad har tänt julbelysning och den är fortfarande vacker men inte sagolik som förra året, när den återspeglades i flera decimeter snö. I väntan på den får ljuslyktor i form av snöbollar fungera som substitut.
Plockar upp och stirrar på omslaget till Everything is illuminated och lägger sedan ner den igen. Jag vill så gärna ge Jonathan Saffran Foer en ny chans, rent teoretiskt känns det som att jag borde gilla böckerna han skrivit. Ändå tar det emot. Why oh why?
Så jag slår på datorn istället och förlorar mig i en spellista vid namn tisdagsmelankoli (passande förutom att det är torsdag) och bland helt hysteriska cats in space som fina Lina visade trots att hon är trött på att prata katter och hoppas på att läslusten ska infinna sig vid läggdags istället.

Önskeönskelista

2011-11-24T09:30:00.008+01:00

Det är bara en månad kvar till jul och definitivt på tiden att börja tänka på vad en ska ge andra i julklapp och också dags att skriva en egen önskelista. Det sistnämnda är så roligt att jag faktiskt har två stycken. En realistisk till mina nära och kära och en lite mer... svåruppfylld. Alltså, min önskeönskelista julen 2011.

Ett hus som ser ut ungefär så här:

Gärna med ett tillhörande bibliotek i den här stilen, i mindre skala förstås. Och med moderna bekvämligheter.
En fungerande tidvändare (även om de som finns på exempelvis etsy också är fina), de är trots allt så mycket mer praktiska än en tidsmaskin.En livslevande kopia av Jens Lekman att förvara i garderoben och kunna plocka fram för en konsert när som helst.Ett luftskepp alltid redo att flyga vart du vill så fort du kan.
Och sist men inte minst: en katt att gosa med som klarade sig själv när en åkte iväg med det där luftskeppet.

Bildkällor: 1, 3, 5

Read!

2011-11-20T10:25:00.000+01:00

Bildkälla

Låt oss skrämma barn till att läsa istället för att förmedla vilket nöje det är! (Eller inte, men vad jag önskar att den här 50-talsaffischen kunde pryda någon av mina väggar.)

Cold again

2011-11-17T22:21:00.003+01:00

Någon gång mellan höstens pluggdagar, träningspass, bokslukande, Twin Peaks-kvällar och musikquiz smög sig kylan på. Hur passande är det då inte att den här lilla trudelutten med Christopher Owens (från bästa Girls) dök upp på youtube ungefär samtidigt?

Hunger Games

2011-11-14T20:17:00.004+01:00

Idag släpptes Hunger Games-trailern och den är tackochlov riktigt bra. Jag är definitivt ännu mer sugen på att filmen ska släppas än innan och det är väl precis det en trailer är till för. Det har hela tiden känts som att historien är som gjord för film, men man vet ju aldrig. De kunde ha valt att avslöja hela händelseförloppet på en gång eller försökt förmedla den som någon slags Twilight och lagt fokus på kärlekstriangeln trots att den är långt ifrån det väsentligaste i historien. Den här, Bilbo och The Great Gatsby är de filmer jag ser fram emot mest nästa år.

Vimplar

2011-11-14T14:22:00.004+01:00

Pysseldags! För tillfället ställer finns det två krav på mitt pysslande: Det ska vara användbart och lätt att göra sig av med både fysiskt och känslomässigt. Vimplar passar in i båda kategorierna.
Efter mycket letande efter passande material hittade jag lite gamla noter bortglömda i ett hörn på Emmaus. De fick följa med hem. Sedan klippte jag ut trianglar och tejpade fast dem på ett band som fanns liggande hemma. Lätt som en plätt.

Rekviem för John Cummings

2011-11-13T17:02:00.000+01:00

Det är så lätt att tycka om dagarna när man går till biblioteket och många av böckerna som står på ens att-läsa-lista finns inne. Häromdagen fick en hög med sådana följa med hem och idag har jag läst Bengt Ohlssons roman Rekviem för John Cummings (Johnny Ramone).
Babel hade för någon månad sedan ett program om musikbiografier och då var författaren med. Det som gjorde mig mest sugen på den här boken är att det är en roman. Jag har en slags hatkärlek till vanliga musikbiografier och att som i det här fallet skapa en fiktiv karaktär utifrån en verklig person blir som att skruva till verkligheten ett varv. Det är så klart inte första gången det gjorts men artister är ofta så mytomspunna att de blir någon slags karaktärer i biografier som utger sig för att vara sanningsenliga. Då är det skönt att läsa något som redan från början utger sig från att inte säga sanningen även om många detaljer stämmer överens med verkligheten.
Hursomhelst, boken var helt okej. Inte innehåller den särskilt mycket rock'n'roll då den utspelar sig under de sista åren av Johns liv och följer hans sjukdomsförlopp i prostatacancer, men läsvärd är den ändå. Första persons-läget gör det möjligt att få en slags förklaring till huvudpersonens ökända roll som regelfurir i bandet. Den ger ett trovärdigt intryck och lämnar kvar en i rätt sorgsen sinnesstämning efteråt.

Skivomslag och katter

2011-11-11T14:14:00.004+01:00

Jag är väl inte direkt ensam om att ha en fäbless för kombinationen katter och... tja... vad som helst. Idag sätter The Kitten Covers mina känslor i spinn. Klassiska skivomslag i en värld där kattungar regerar. Gulligt värre.

Till minne av Kristallnatten

2011-11-10T10:37:00.001+01:00

Onsdag kväll tog Filippa, Heidi och jag bussen till Göteborg för att joina ungefär tusen andra i ett fackeltåg mot antisemitismen (och fascism och rasism), till minne av Kristallnatten. Det är i alla fall snäppet bättre än att gilla något på facebook.

Efter vandringen i snigelfart från Götaplatsen till Gustav Adolfs torg lyssnade vi på tal till fackeltågets tema och Sven Wolter som läste poesi.
Och en allvarlig Jens Lekman spelade några låtar (en helt ny!), uppbackad av tre körtjejer. Underbart är kort.
Lova dök också upp och kvällen avslutade vi sedan på en pub och pratade mest om hårknutar, koftor och böcker som de fördomsuppfyllande bibliotekariestudenter vi är.

Illusionisten

2011-11-06T22:32:00.007+01:00

I eftermiddags drog jag med mig några vänner till Röda Kvarn och såg Illusionisten (den franska filmen, av Sylvain Chomet från 2010), en animerad vuxensaga om en trollkarl (av sorten med korttrick och kaniner i hattar). Det mest fascinerande med filmen var hur den var tecknad, det var ett sådant djup i varje bildruta, till och med större än i o-tecknade filmer. Det näst mest fascinerande var att miljöerna var så detaljrika. Större delen utspelar sig i Edinburgh och trots att det är 50-tal och även om jag bara var där några dagar för snart ett år sedan kände jag igen nästan alla miljöer. Det tredje mest fascinerande var att det saknades repliker helt och hållet och ändå förstod man hela storyn. Historien är rätt sorglig, det var ingen feel-good film direkt. Men det lugna tempot passade väldigt bra en söndag.

I ♥ Rookie Mag

2011-11-06T14:27:00.000+01:00

Min absoluta favoritplats på nätet är för tillfället Rookie Mag. Jag struntar högaktningsfullt i att målgruppen är tonåringar, nättidningen är för full av bra grejer som gör en alldeles fuzzy and varm inombords för att bry sig om sådant.
Sidan uppdateras med en betryggande regelbundenhet, tre gånger om dagen måndag till fredag och har ett nytt tema varje månad. November månads är Girl Gang (De föregående var Beginnings och Secrets).

Här är några favoritartiklar:

Secret Style Icon: Edward Gorey and Everyone He Has Ever Drawn

En spellista på temat First Love

Let it Out Saker att göra när man har en dålig dag

Back-to-School Book List

Articles of Cute Clothing I've Seen in Movies That I Would KILL For: A List

Drugs for Children (Godisrecensioner)

Everything I Need to Know About Growing Up I Learned From Supernatural Teen Movies

Why the 21st Century Isn't All That Bad (För de tillfällen allt man vill är att vara född i något annat decennium)

DIY - Detachable Collars

The Season of the Witch - Why teenage girls are so dang scary.

Drömadressen

2011-09-28T23:10:00.004+02:00

Den här gatan finns på riktigt. I Bristol. Hur supercalifragilisticexpialidocious hade det inte varit att bo där.

tjugotvå nollsju

2011-09-27T22:07:00.001+02:00

Längtar så efter att veckan ska ta slut. Just nu är det mest plugg och jobb och hushållssysslor, hallå grå vardag. Och så känns det lite sorgligt att höjdpunkten so far är att lyssna på när Jens är gästredaktör i Musikguiden P3. Är sådär halvjobbigt tonårigt besatt i allt han gör för tillfället. Ser jag ett lönnlöv på gatan börjar jag nynna på Maple Leaves, så illa är det. Hur som helst, kvällens tema var kärlek. Mest olycklig sådan. Och de flesta låtvalen går rätt in i hjärnan som längtar efter att något storslaget ska hända, vad som helst, så jag sitter här, drabbad av någon slags placeboeffekt och känner mig olyckligt kär sådär i största allmänhet.

Oh well, allt har sin tid. Nu är det lite stressigare och det är okej.

Bokmässanenkäten 2011

2011-09-21T21:47:00.002+02:00

Imorgon är det dags för en av årets stora kulturhändelser, hurra! Så här tänker jag mig att det ska bli:
Namn: Isabelle
Hemort: Borås
Jag har varit på Bokmässan i Göteborg (ggr): En ynka gång, förra året. Tidigare har annat i livet kommit emellan.
På årets bokmässa ska jag: samla på mig så många gratisgrejer som möjligt. Köpa böcker såklart, helst signerade. Och spela kändisbingo.
Ett bra bokmässanminne: Minns mest bara det storslagna intrycket mässan gjorde på mig förra året. Den är så stor.
Några böcker jag ser fram emot: Två som jag egentligen tänkt köpa på bokmässan men inte kunde hålla fingrarna borta ifrån är Amanda Svenssons Välkommen till den här världen och Mats Jonssons Mats Kamp. Lina Neidestams Maran ska däremot definitivt införskaffas, hur awesome låter det inte med "feministisk folkloreinspirerad erotik i serieromanform"? Och så hoppas jag att den engelska bokhandeln är där i år så jag kan fylla på med någon bok därifrån.
Ett seminarium eller annat prat jag ska se: Har faktiskt inte hunnit kolla igenom programmet ordentligt än, ska göra det ikväll.
Jag hoppas slippa: Svett. Det blir så fruktansvärt varmt därinne. Kommer inte ha på mig yllekofta direkt.
En fest/tillställning som jag ska gå på: Åker ju bara över dagen tyvärr (även om bara det är en välbehövlig andningspaus så här i kursavslutningstider). Räknas bussresan hem med alla bibliotekariestudenter? Jag fick i alla fall en inbjudan till firande-av-nominering-och-eventuell-vinst-av-årets-bibliotek från jobbet, men nu hinns inte det med.
Mitt bästa bokmässefynd: Alla gratisgrejer! Och förra årets bästa bokköp var nog The selected works of T.S. Spivet.

Mitt internet består till 90% av vintagefoton och de övriga 10% har redigerats så att de ser gamla ut

2011-09-20T22:19:00.000+02:00

(Det småfyndiga citatet i rubriken hittade jag någonstans på nätet men kan för allt i världen inte minnas var, inte heller om det är ordagrant citerat. Hur som helst är andemeningen densamma, och den passar bra med det här inlägget.)
Jag tycker väldigt mycket om klädmärket Band of outsiders kampanjer av där kändisar fotas med polaroidkamera. Jag upptäckte dem nyligen, genom bilderna på Rupert Grint och Tom Felton (aka Ron Weasley och Draco Malfoy) som är fotade på något ställe i LA som heter The Magic Castle. Hur kan man inte bli på bra humör av den kombinationen?
En annan favorit är kampanjen med Kirsten Dunst som andas Alice i Underlandet. Också det en kombination som känns helt rätt.

Rocksoppa

2011-09-19T21:16:00.001+02:00

Ikväll gjorde jag något så ovanligt som att laga en ny maträtt. Av samma anledning som det är roligare att laga något man ätit hos en kompis och tyckt om än att leta upp något slumpmässigt i någon matdatabas är det mycket roligare att laga ett recept från en artist man diggar. Särskilt när det är någon så adorable som Erika Spring från Au Revoir Simone. Hennes linssoppa var enkel att göra, smakade gott och passade så attans bra en regnig kväll.

Håkan överraskade!

2011-09-17T15:21:00.000+02:00

Bäst på Liseberg igår: Att Håkan Hellström överraskade rejält. Det är inte likt honom och just därför blev turnéavslutningen smått episk. Nånstans i tredje låten vänder sig Becca till mig och säger; "du, han spelar ju senaste albumet i låtordning".
Och det gjorde han, hela 2 steg från paradise från början till slut, från Det här är min tid till Du är snart där. Stort, och en levande påminnelse om hur bra och jämt albumet som helhet är. En handfull gamla låtar fick vi också höra, som extranummer, med Det är så jag säger det som tårdrypande, hjärtkrossande avslutning och det kändes som 2007 all over again. Med raderna från Eldkvarns Kärlekens tunga mitt i och SAXOFONEN och jag kommer bli än mer spyfärdig varje gång Septembers jämförelsevis äckliga variant dyker upp på något gympapass.

Till och med kö-nerverna kändes av en smula, för bussen var försenad och vi var lite oroliga att de skulle stänga av parken som vi hade hört att de gjort när Veronica Maggio spelade, men vi kom in utan problem. Där vi stod var ljudet sådär och man såg inte särskilt mycket av varken scenen eller storbildsskärmen om man inte stod på tå (varför är alla så långa?). Men det spelade ingen större roll, inte när stjärnorna lyste tydligt ovanför och man hade vänner att sjunga med i vartenda ord tillsammans med.

An argument with myself EP

2011-09-15T22:21:00.005+02:00

Det är bra skivsläppartider just nu. Jens Lekmans nya EP går äntligen att streama. På hans hemsida ackompanjeras låtarna med kartor. Det är väldigt smidigt om man skulle få för sig att följa i Lekmans fotspår, vad som gör det lite mindre smidigt är att de går genom Göteborg, Chile och Australien.
Kartan ovan hör i alla fall ihop med Waiting for Kirsten, min favorit på skivan. Den är så fantastisk, komisk, bedårande och skarp även i studiovariant att den går direkt in på fem-i-topp-listan bland mina Jens-favoriter.

Tisdagslista

2011-09-13T21:35:00.002+02:00

Lånar och modifierar lite egocentrerad pluggpausunderhållning från Niotillfem.

Vad är den äckligaste mat du vet?
Pizzasallad. Kombinationen av slemmighet och oaptitligt utseende.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
Sommarjobbet då en kompis och jag sammanställde en broschyr över sommarjobben kommunen fixade, att jag vågade flytta till London och jobba som au pair, att jag vågade plug
ga engelska i Brighton, att jag vågade flytta tillbaka till Sverige och plugga till ett , att jag fått extrajobb som studentassistent på högskolebiblioteket här.

Vad ångrar du i livet (om något)?
Allt jag inte vågat.

Har du någon oanad talang?
Jag kan jonglera lite grann.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Är i huvudet just nu helt inne på peterpan-kragar, collagetröjor, vippiga kjolar, knästrumpor och klumpiga kängor. Att min garderob inte riktigt ser ut så i verkligheten är en annan femma, så det blir nog en kombination av det och alla gamla favoriter.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Är nog min cape från TopShop. Egentligen var den ett ganska onödigt inköp då den är för varm eller för kall att ha förutom några korta veckor på hösten och våren, men jag ångrar det inte en sekund. Hade velat ha en cape i flera år och den är nätt, har luva och duffelknäppning. Vad mer kan man begära?

Vad har du på dig just nu?
Svart sammetsklänning.

Vad gjorde du i helgen?
Mina föräldrar kom ner och vi fixade allt med flytten som inte hanns med förra helgen. Jobbade och tränade också.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
Fixa redovisningen i morgon, börja på pedagogprojektet, köpa biljett till bokmässan, traditionsenligt se Håkan på Liseberg på fredag och sedan brinna upp i Göteborgsnatten.

Senaste låt du lyssnade på?

Vem saknar du?
Yatzy

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Att det gick att kombinera framtida livssituationsosäkerhet, 25 kvadrat och ett husdjur.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
I allmänhet folk i ens närhet som uppfyller sina drömmar eller pysslar med sådant de älskar eller brinner. Alltid alltid alltid min mamma som gått från att vara långtidssjukskriven till att jobba som frilansjournalist. Sutina som är i Taiwain och pluggar kinesiska. Anna som är så entusiastisk inför det kommande projektet att det smittar av sig.

Bästa filmen nånsin?
En kärlekshistoria.

Bästa boken nånsin?
I motsats till filmen fyller Hunger Games något slags adrenalinstint, actionfyllt behov idag. Har hoppat på det tåget sent, men sidvändande ungdomsböcker in my heart forever alltså.

Vilka tidningar läser du?
Rätt många lokal- och dagstidningar på nätet då och då, gratistidningarna som ramlar ner i brevinkastet, Hem och Hyra, något enstaka nummer av Sonic, Rookiemag.

Vad önskar du att du var bättre på?
ha lite framförhållning och inte göra saker i sista minuten. Relationer. Att sy.

Är du religiös?
Njae, agnostiker.

Vad är din största rädsla?
Att alla jag tycker om ska försvinna.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
Lova och/eller Love.

Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?
Jag varken behöver eller vill ha en bil. Har inte ens körkort, för sjutton.

De tre finaste sms du fått i år?
Vet ej. De från typ januari - maj försvann när min gamla telefon dog.

Pottermore

2011-09-12T23:08:00.000+02:00

I förra veckan anlände äntligen mitt välkomstmail till Pottermore. Jag hade väntat med spänning i en dryg månad (eller sedan 11-årsåldern, beroende på hur man ser på det, det är ju trots allt det närmaste man som mugglare kommer Hogwarts).

Även om det är en betaverision av har upplevelsen av "this unique online reading experience" varit underbar och i stort sett utan krångel, grafiken är så perfekt och förmedlar ungefär samma känsla som böckerna gör. En av mina favoritplatser är biblioteket, det är enormt! Mycket större än i filmerna. Om man vill kan man spurta igenom första boken på några timmar, men jag gjorde det på det "rätta" sättet och läste boken samtidigt, så det tog sin lilla tid. Det är inget spel, men innehåller ändå en del interaktivitet, man får klicka runt i bilderna och kan samla på sig saker. Dessutom kan man brygga trolldrycker, öva på trollformler och duellera med andra användare (den funktionen ligger dock nere än så länge).

Man får också ett eget konto på Gringotts och köper skolsaker på Diagon Alley. Min stav är lovely; rowan, phoenix feather core, elven inches (knappt en skollinjal), slightly springy. Det bästa är att Rowling har funderat en massa kring det här med wand lore och skickar med en massa information om alla träslag, längd, kärnor och böjlighet och hur de motsvarar vissa personlighetsdrag. Hade mycket hellre fördjupat mig i det än analyserat en sökguide ikväll. Oh well, kunskap som kunskap.

Sortering var påfrestande för nerverna. Man svarar på sju frågor som är lite olika för varje person (och som är bra för till skillnad mot de flesta test som cirkulerar på nätet kunde man inte gissa sig till vilket svar som ledde till vilket hus) och sedan blir man placerad. Hur som helst hamnade jag lite oväntat i Gryffindor, vilket ledde till en smärre identitetskris, har alltid kännt mig hemmahörandes i Rawenclaw eller Hufflepuff. Men den är överkommen nu. Lite tråkigt är det ändå att man inte får någon extra information om sitt hus eftersom man följer i Harrys fotspår (och jag är lite orolig att det ska vara så alla böckerna igenom). Såklart känns det ändå varmt i hjärtat att sorteringshatten sett saker som "bravery and chivalry" i mig. Och vilket sällskap man är i, alla fantastiska karaktärer som också hör hemma i det huset.

Störst förutom det var att få all extra bakgrundsinformation om karaktärer, platser och företeelser. Jag tycker bara mer och mer om Rowlings universum.

Här och nu

2011-09-12T22:22:00.006+02:00

Måndagskväll i mitten av september. Har precis sträckläst Mina drömmars stad och tyckt om den mycker mer än väntat, ångrar bara att jag inte köpte de andra delarna i Stockholmsskildringen på samma gång. Är postträningstrött och dåsig i kroppen och struntar fullständigt i högen med smutsiga tallrikar och matlådor i diskhon. Lyssnar på när Sofia och Sabina sänder radio och spelar jäkligt bra musik på Camden Unsigned-kanalen (varje måndag 21:00 svensk tid) samtidigt som regnet smattrar mot rutan. Älskar hösten. Älskar att ha ett köksbord att sitta vid. Älskar att bara kunna vara i ett vardagsögonblick och vara nöjd med livet, trots allt. De där små stunderna som så lätt glöms bort.

Liv och döden

2011-09-10T19:58:00.002+02:00

Idag hölls en minnesstund för Stefan Liv (för er som inte bryr er om hockey alls/har bott under sten de senaste dagarna var han f.d. målvakt i HV71 och dog tillsammans med hela sitt lag i en plankrasch i Ryssland i onsdags) och jag önskar så att jag kunnat vara där. Det fungerade inte praktiskt, eftersom mina föräldrar kom och hjälpte till med allt flyttstök vi inte hann med häromveckan.
Vi pratade i alla fall en massa om det som hänt och det var så skönt att dela tankar med några som känner samma sorg. Jag önskar bara att jag kunde åkt hem till Jönköping i veckan, besökt minneslunden som placerats utanför Kinnarps Arena, se flaggorna vaja på halv stång och massörja med resten av stan. Åka dit där hockeyn har huvudrollen och inte fotbollen och hitta tröst i mängden.

Det kan vara så att fysisk svaghet även gör psyket svagt men jag har gråtit vad som känns oproportionerligt mycket över händelsen. Kanske beror det på att elitidrottare är det närmaste vi kroppsligt kommer superhjältar, att de i alla fall under några år krossar fysiska lagar och därför inte kan råka ut för något. Kanske är det chocken och ironin i att någon som heter Liv i efternamn dör alldeles för tidigt. Kanske alltihopa och allra mest för att han var en ungdomshjälte och bidrog till några av de mest euforiska stunderna i mitt liv.
Han och Johan Davidsson är alltid de två första spelarnamn som dyker upp i tankarna i samband med att HV71 nämns, och framförallt var de viktiga under SM-finalen och guldet 2004 . Under de smått magiska påskveckorna skolkade jag för andra gången i mitt liv, enbart för att få en bra plats vid guldhyllningen på stora torget. Jag svimmade i kön till ståplatsbiljetter till sista finalmatchen och fick ändå ingen biljett men blev inte förkrossad för vi var ett kompisgäng som satt som klistrade framför tv:n, målade egna matchtröjor och väntade på autografer efter matcherna vi fick biljetter till. Skrek och grät och jublade och lät tonårskänslorna sprudla, förstärkta hundra miljoner gånger av adrenalinkicken i att tusentals andra delade dem samtidigt.

Och vi tyckte så mycket om Stefan, inte bara för att han var en grym målvakt eller för att han var bäst när det gällde, utan framförallt för att han gav tillbaka det som gavs honom och bjöd på sig själv. Han dansade för fansen efter varje match och tyckte om det, för sjutton. Var alltid trevlig när man mötte honom på stan. Och han berörde folk som inte var särskilt hockeyintresserade, som min mamma. Men allra värst är det förstås för hans familj och nära vänner. Hoppas kärleken, hedersbetygelserna och medlidandet hela staden visar tröstar någon liten smula.

Tunes

2011-09-09T01:13:00.000+02:00

Nämen tack internet. Varför sova när både Girls och S.C.U.M.s nya album finns att förhandsstreama?(Klicka på bilderna för att komma till respektive skiva)

Home new home

2011-09-05T22:35:00.000+02:00

Livet har varit smått kaotiskt senaste veckan, men nu har det lugnat ner sig lite. Den viktigaste anledningen är att flytten är överstökad. Ögonblicket då mitt nya boende kändes helt rätt var när jag vandrade in och såg att den förra hyresgästen lämnat kvar sex perfekta papperstranor på fläkthyllan.
Trots allt som strulat hittills, kylskåpet som plötsligt var rumstempererat istället för kyligt hur mycket dess knappar än vändes och vreds på, badrumslampan som saknade kupol så jag inte vågade duscha (var på brandutbildning förra veckan och har fortfarande "minimera riskerna" färskt inpräntat i skallen) och internet som inte fungerade, behövde jag bara tänka på den lilla välkomsthälsningen för att bli säker på att allt skulle ordna sig.
Och nu är allt fixat och fungerar som det ska och jag kan pusta ut. Det enda som verkligen fattas för att stället ska bli hemma på riktigt är att skruva fast bokhyllan så att böckerna som just nu förpassas till en tillvaro i flyttlådor kan placeras där de hör hemma, för home is were your books are.

Space Oddity

2011-09-01T11:59:00.003+02:00

Illustratören Andrew Kolb har gjort en barnbok utifrån texten till David Bowies Space Oddity. Den finns att läsa gratis på hans hemsida och är awesome, särskilt om man lyssnar på låten samtidigt.

Favoritfilmscener

2011-08-28T15:55:00.000+02:00

Egentligen var tanken att göra ett inlägg med mina absoluta favoritscener någonsin men det råkade visst bli ett tema på de bästa dansscenerna ur John Hughes high-schoolkomedier istället. Det är sådant man får passa på att göra under lugnet innan årets intensivaste vecka startar. Enjoy!

Duckie dansar till Otis Redding i Pretty in Pink.

Dansscenen i The Breakfast Club.

Ferris får en hel parad att engagera sig i Twist and Shout i Ferris Bullers Day Off.

Just Kids

2011-08-27T18:56:00.000+02:00

Just Kids införskaffades för några månader sedan men har fått fungera som hyllvärmare. Nu i helgen kändes det äntligen rätt att börja på den och det resulterade i streckläsning.

Det jag tyckte mest om är att Just Kids inte är en typisk musikbiografi. Den handlar nästan bara om tiden innan genombrottet, om att vara ung i ett New York som sjuder av liv, om att tvingas välja mellan att köpa mat och konstnärsmaterial. Boken handlar också nästan lika mycket om Robert Mapplethorne som Patty Smith och kanske allra mest om deras relation. Beskrivningen av hur de levde i symbios och skapade konst som själsfränder och älskare och alltid stöttade varandra är vacker och fascinerande. Extra fint var hur Smith betonar flera gånger att de inte hade bestämda roller utan växlade mellan att stötta och i behov av stöd, mellan att vara musa och konstnär:

"The premise was simply that one of us always had to be vigilant, the designated protector. If Robert took a drug, I needed to be present and concious. If I was down, he needed to stay up. If one was sick, the other healthy. It was important that we were never self-indulgent on the same day." (s. 51)

"We chose to present a body of work that emphasized our relationship: artist and muse, a role that both of us was interchangeable." (s. 252)

Det minst tilltalande elementet är namedroppingen som i vissa avsnitt ligger på gränsen till att bli irriterande. Ett av de värsta exemplen på fenomenet som jag stött på är nog Sofi Farhmans chick-lit Elsas mode där märken och designers slängs runt hela tiden. Men för Smith fungerar det trots allt för det mesta. Kanske har det att göra med att jag beundrar personerna hon nämner, att hon gör det på ett sätt som känns genuint och väsentligt för berättelsen eller för att det skänker en viss stämning. Det var trots allt verkligt, alla dessa konstnärer och artister skapade en egen värld i New York, runt Chelsea Hotell, musikstudios, barer och the Factory. Eller kanske för att det är spännande att läsa anekdoter som den när Jimi Hendrix stannar och pratar med Patti i trappan på en invigningsfest hon inte vågade gå in på, eller när Allen Ginsberg betalar de tio cent som saknas för en macka i tron att hon är en pojke.

En gnutta avundsjuka ligger nog till grund för irritationen. Det verkar så inspirerande att ha levt där och då. Visserligen fick de kämpa med det matriella, men till och med det löste sig alltid på något sätt. När pengar till hyra verkligen behövdes så lyckades Patti alltid hitta en ovanlig utgåva av en bok i någon second hand-affär och kunde sälja den dyrt.

Nåja, boken är både läsvärd och omläsningsvärd, de brukar vara det när man får både skratta och gråta. Ett stort plus är att layouten är snygg även i pocketutgåvan.

Etsy

2011-08-23T19:44:00.000+02:00

Ibland förstör konstiga inbillningar för en. Jag trodde av någon konstig anledning att det skulle vara svårt och struligt att handla saker från alla de små affärerna på Etsy. Men innan sommaren kunde jag inte låta bli att köpa en klänning och det gick (såklart) hur bra som helst, så jag har fortsatt att sukta efter allt påhittigt, användbart, knäppt och vackert och ibland införskaffa en småsak här och där. Halva nöjet är nämligen att hitta brev eller små paket med spännande frimärken i brevlådan.
Särskilt när innehållet innebär att man kan vandra runt med en screentryckt Audrey Horne på jeansjackeryggen. Det enda som behövs nu är några säkerhetsnålar, sen ska vi ge oss ut i världen.

Höstvisa

2011-08-18T21:35:00.000+02:00

Det spelar ingen roll att det är tillräckligt varmt för att gå barbent ute när solen tittar fram och att träden fortfarande är sensommargröna. Min hjärna har bestämt sig för att det är höst, med allt vad det innebär. Klä sig i koftor och strumpbyxor, pimpla te och läsa om favoritböckerna där skolmiljön är en väsentlig del (The Secret History, Brideshead Revisited och Fördjupade studier i katastroffysik).
Hösten är också den tid då det passar bäst att känna sig vemodig och melankolisk. Tove Jansson är som bekant fantastisk på de sinnesstämningarna och i somras upptäckte jag på någon blogg att hon förutom sina böcker, målningar och serier också skrivit texten till en sång, Höstvisa. Har väntat och längtat efter att det ska kännas rätt att spela den om och om igen och nu är den tidpunkten här.

Dagens två WTF-moment

2011-08-16T20:41:00.001+02:00

Jocke Berg sjunger lite otippat på soundtracket till Bilar 2. I några sekunder gick tankegångarna rent slentrianmässigt i sell-out fällan, sen kom jag fram till att det är gulligt gjort. Klart att man som småbarnsförälder tar chansen att bli lite hjälte hemmavid genom att medverka i en film ens barn gillar.

Något som däremot verkar vara precis så dåligt som det låter på pappret är Tyra Banks fantasybok Modelland som hon ska ha skrivit på i fem år. Enligt baksidestexten kretsar historien runt Tookie som (såklart) inte ser bra ut på ett konvetionellt sätt, men ändå blir utvald till varje flickas dröm - en plats på Modelland, en magisk modellskola där sju högt beundrade och magiska "Intoxibellas" examineras varje år. Vad som händer med de som inte lycka pratas det inte om...
Boken släpps i september men här kan man läsa ett utdrag. Observera att det är på egen risk, bara användandet av utropstecken får det att krypa i mig. Ska man säga något positiva om den så tror jag inte den är spökskriven, för den är skriven precis som Tyra pratar. Det är svårt att inte föreställa sig hennes röst under läsningens gång.

Ouppvisade engångskamerabilder

2011-08-15T16:00:00.000+02:00

Istället för en festivalbiljett

2011-08-14T21:14:00.000+02:00

Efter en total felbedömning av när Way Out West-biljetterna skulle sälja slut fick jag inte tag på några, vilket resulterat i ett tillstånd av fullkomlig bitterhet under de senaste dagarna. Alla rapporter tyder på att folk har haft the time of their lives och upplevt världens bästa festival (I alla fall så känns det så).
Nåja, en kan inte gå runt och vara surmulen i all oändlighet, så istället har jag funderat på vad som går att göra med de där 1500 kronorna biljetten skulle kostat. De är öronmärkta för någonting roligt och/eller användbart. Lite exempel på vad som farit genom huvudet hittills:

*Det räcker nästan till det billigaste Interrailpasset (5 resdagar giltiga under tio dagar). Ska det bli någon tågluff innan 25årsstrecket passerats börjar det bli dags att göra en snart.

*Med lite flexibilitet och bra planering går det att flyga till exempel till Bryssel tur och retur ungefär 6-7 gånger med Ryan Air.

*Det går också att köpa en satchel från Camebridge Satchel Company, fina anteckningsblock, kalender och pennor och därmed vara perfekt förberedd på skolstarten.

*Eller hundra chokladkakor.

*Ställa till med en hejdundrande inflyttningsfest.

*Eller så kunde man lägga pengarna på att ta hand om sig själv. Klippa håret. Snart tvåochetthalvtår sen sist. Stackars toppar. Och köpa nya träningsskor. Stackars knän.

Möjligheterna är oändliga men jag är öppen för förslag. Har ni några tips?

Avskedsskiva

2011-08-14T20:12:00.001+02:00

Är tillbaka i Borås efter några månader bortavaro som varit ungefär som man hoppas på att ett sommarlov ska vara. Gott om tid för både vila och fest, en lagom blandning av lugn och ro och äventyr. I går avslutade vi det hela med en liten kräftskiva, inte för att fira avskedet utan den fina tid vi haft ihop.
Katten fick så klart vara med, men ville inte smaka. Hon nöjde sig med att nosa på kräftskjärtarna och slicka sig om munnen, men de var inte tillräckligt fina för lilla fröken kräsen.Men godare än både kräftorna, fläderdrycken och ostbrickan var i mitt tyckte smörstekt och panerad nyfångad vätter-aborre.
Efter maten spelade vi UNO i Mad-versionen. Jag hittade pappas gamla kortlek efter lite rotande bland sällskapsspelen och blev jätteglad för att den var så mycket roligare än originalet. Medan skymningen smög sig på skrek vi saker som "Dra ett (kort) era luspudlar" tills det blev för mörkt för att se färgerna.

Good stuff

2011-08-02T15:10:00.003+02:00

Igår flöt allt för en gångs skull på precis som det skulle. Det är minsann inte varje dag en lyckas registrera sig till Pottermore och därmed är så nära att få uggleposten från Hogwarts som det går att komma som mugglare. Det kommer kanske dröja flera veckor innan välkomstmejlet dimper ner i inkorgen, men det kommer att komma. Längtar så efter att få en ännu djupare inblick i hur Rowling tänkte sig att trollkarlsvärlden skulle vara.

Att senare samma dag få tag på en ny bostad är ju höjden av lycka. Lägenheten ligger lika centralt fast i andra änden av stan, är hela två kvadratmeter större än rummet jag bor i nu och har kokvrå. Ett litet steg uppåt som förhoppningsvis ger mycket glädje.

Sitter fint att vara festivalbesökare

2011-08-01T16:04:00.005+02:00

Trots en till vissa delar förvandlad festival, regn och en massa lera under torsdag-fredag-lördag och allt köande till bankomater och mataffärer och Systemet (växer sig festivalen ännu större finns nog risken att samhället kollapsar) sitter det fint att ha varit på Emmaboda igen.
Jag älskar fortfarande konserterna, människomötena och de tvära kasten mellan misär och eufori.

Festivalnoja

2011-07-27T10:04:00.000+02:00

Då var det äntligen det dags för en tur till Emmabodafestivalen. Det är två år sedan jag var på tältfestival och tre år sedan jag tältade mer än en natt. Därför är jag lite orolig över att någonstans på vägen ha blivit för bekväm. Att hela bo-utomhus-upplevelsen kommer kännas mer jobbig än kul. Hoppas att det är som att cykla, har man en gång lärt sig det så sitter det för alltid.

Ett endagsäventyr

2011-07-26T14:04:00.001+02:00

En dag i förra veckan utnyttjade Hanna och jag våra sommarkort till fullo och åkte kollektivt till Visingsö. Enligt legenden hamnade ön på plats då jätten Vist plockade upp en bit land och slängde den i Vättern för att hans fru skulle kunna kliva över sjön utan att bli blöt om fötterna.
På sommaren är det en alldeles utmärkt dagsutflykt. Det är så idylliskt att man nästan blir sur.

Efter en lugn färjetur blev vårt första utflyktsmål det gamla slottet. Södra längan är allt som finns kvar, men då det begav sig fanns tre likadana längor till. På 1700-talet placerades ryska krigsfångar där. När de fick veta att Karl den tolfte dött firade de med att elda upp slottet och använda stenen som grund till att bygga upp egna hus en bit därifrån.
Vi följde mörka tunnlar i den omgärdande muren som tyvärr bara ledde till ekskogen och inte till några hemliga världar.
Men det orkade vi inte sura över länge.
För vem kan vara arg när det är precis lagom varmt och en ska ha picknick med hemlagad morotskaka och utsikt över både en gammal slottsruin och sjön.
Trots tidigare visiter på ön har jag aldrig åkt remmalag och det behövde vi råda bot på. Vi hängde på den kortaste turen ut till Kumlaby kyrka, där toppen på kyrktornet revs av för att göra plats för en utkiksplattform.
På förbudsskyltarna vid kyrkporten märktes närheten till Gränna. Vi gick inte in utan roade oss med att försöka tyda texten på de gamla gravstenarna.
Vi följde inte med remmalaget hela vägen tillbaka eftersom vi hade ett annat mål, nämligen ett charmigt fik fullproppat med gamla saker. Där slog vi oss ner på innergården och drack vinbärscider medan svarta höns med plymer på huvudet spatserade omkring.

Sedan lät vi benen bära oss tillbaka till hamnen och åt av skogshallon som växte i vägrenen. Förundrades över lövskogens skönhet och stannade vid allt som kändes lockande, som vackra gläntor, Kungseken, Brahe-kyrkan och en häst med vågig man som var som hämtad ur John Bauers målningar.

Örtträdgården som uppfördes efter ritningarna till Per Brahes 1600-talsträdgård var ljuvlig även om mycket var överblommat. En del var full med rabatter och en annan var vildvuxen, med en massa hemliga krypin att upptäcka.
Efter en kopp kaffe kände vi att det räckte för dagen och tajmade färjan hem perfekt. Nästa gång vi åker dit får cyklarna följa med så en kan röra sig lite längre sträckor.

Amy och Duffy

2011-07-25T23:45:00.000+02:00

Appropå en annan av helgens hemskheter. Liv Strömqvist är grym. Gå in och läs hela vettja.

"Det var en gång två flickor, olika som få
fast de var Engelska soulsångerskor båda två.
En var ljus och blond och fin.
Den andra var svarthårig och åt kokain"

Norge

2011-07-25T23:19:00.003+02:00

Det känns svårt att blogga om något annat utan att i alla fall nämna det hemska som drabbade vårat grannland. Jag har haft svårt att hitta orden hela helgen, kan inte riktigt sätta varken tankar eller känslor på pränt. Tur att andra gör det bättre då.
Lisa Magnusson skriver väldigt bra om terroristfördomar och kärlek mellan medmänniskor.
Helle Gannestad formulerade något lika bra inom twitters 140 tecken.
"Når en mann kan forårsake så mye ondt - tenk hvor mye kjærlighet vi kan skape sammen."

Och det är väl ungefär det som hjälper en att inte tappa hoppet efter något sådant här. Att inte ropa efter hämnd, att inte låta rädslorna styra utan fortsätta sträva efter demokrati och öppenhet. En ensam man kan visserligen ställa till stor skada, men vi är så många fler som kan hjälpas åt att göra nytta.

Post-Potter-Depression

2011-07-17T21:56:00.001+02:00

För några dagar sedan såg jag Harry Potter and the Deathly Hallows 2 som var ett mycket värdigt slut och lockade fram både skratt och tårar.
Sedan finns det ju alltid saker att gnälla på, sådant som inte stämmer med boken, saknas eller bara är helt fel. I den här filmen tog Voldemorts tafatta kram av Malfoy priset. Höll på att sätta biogodiset i halsen när det hände. Hur tänkte de där?
Och några av bipersonerna, särskilt de som dog fick alldeles för lite tid på duken. De har förtjänat att synas mer.
Men, som sagt, på det stora hela var det ett värdigt slut.
Störst av allt var Dumbledores (vem annars?) kloka replik om att ord innehar den största magin av allt. Något åt det hållet i alla fall, den exakta ordalydelsen är som bortblåst, men det kändes som en fin blinkning till alla som följt och älskat böckerna.

Nu känns det lite tomt, som avslut gör, särskilt när det är något man växt upp med. Tur att vi har pottermore att se fram emot. Och att berättelsen finns kvar att läsas och se om och om igen.

Körsbärsknutar och kaniner

2011-07-14T20:59:00.008+02:00

Regnet smattrar mot uterummets plasttak och jag saknar redan de ljuvliga sommarkvällarna tidigare under veckan. Det har varit så roligt att gå på promenad i trädgården med kaninen i koppel, även om det snarare är Barbie som går ut med mig än tvärtom, och så har jag njutit av att vårat körsbärsträd den här sommaren är fullt med söta röda bär. Inte ens skatorna orkar äta upp alla. Tur är väl det, och inte bara för att de smakar så gott.

Ett av sommarens mål var att lära mig nya saker, gärna sådant som är lite mer fysiskt och inte kräver en massa läsande eller stirrande på en dataskärm. Laga lite nya maträtter, hålla jongleringsbollarna längre i luften, sådana saker. Att kunna knyta en knut på körsbärsskaftet som Audrey Horne gör så bra nedan känns lagom avancerat. Det borde gå att lära sig innan körsbären blir övermogna.

Och så har jag nynnat på The Drums nya singel hela dagen, den är catchy och har klistrat sig fast i hjärnan.